Fenghuang dancong yu lan xiang: Ett fantastiskt te!

Dancongoolonger (uttalas dan-chong) är en av huvudtraditionerna inom oolongteer, i likhet med anxioolong och wuyioolong. De är typiska för Guangdongprovinsen och Chaozhoufolket, som vissa menar utvecklade gong-fu tecermonin med små kannor och koppar.

Dessa teer odlas alltså främst i Guandongprovinsen, de bästa på fenixberget, Fenghuangshan och berget Wudongshan.

De är oxiderade till ungefär 30-40% och rostningen kan variera mellan sorterna. Karaktäristiskt för dancongoolong är djup fruktighet och en lång, nästan pikant avslutning. Det ideala är att dessa teer skördas från mindre teträd, istället för små buskar. Ju större och äldre teplantan är, desto större rotsystem har det och därför större förmåga att ta upp och lagra näring. Detta har väldigt stor inverkan på teet, framförallt arom,fyllighet, chi och hållbarhet under bryggning. Entusiaster är därför villiga att betala rätt stora summor för att få tillgång till teer från gamla och/eller vilda buskar, särskilt i puerh sammanhang.

Det dancong som är vanligast att komma i kontakt med är mi lan xiang, eller orkidedoft, av icke oldtree-typ. En lite ovanligare, men dock bland entusiaster känd, sort är feng huang dancong yu lan xiang, eller magnoliadoft. Det är inte lika rostat som mi lan xiang, vilket ger den en helt annan karaktär, dock med dancong oolongernas huvuddrag.

Under mitt senaste besök till In the Mood for Tea, köpte jag ett hekto dancong yu lan xiang, efter att direkt blivit förälskad i både teets utseende, smak och produktionssätt. Enligt butiksinnehavaren själv, vars uppgifter om teet jag litar på, är att just denna kvalité är odlad helt utan bekämpningsmedel och konstgödsel! Jag tar miljömedvetenhet på ganska stort allvar, så därför var ju detta ett stort plus i min bok. Nu är det visserligen så att teer i de högre prisklasserna i regel odlas mer skonsamt främst av kvalitetsskäl, men det är inte så vanligt med 100% ekologiska teer (certifierade och icke-certifierade) som håller högre kvalité. Något som vi som konsumenter kan ändra på, om vi börjar efterfråga bättre produktionssätt.

På bilden nedan visas teet i torr form, som uppvisar en hög grad av hantverk och kvalite. Bladen är ovanligt stora, intakta och oskadade.



Färgen på bryggden är ljusgrön, som gradvis skiftar till gyllengul. Aromen är rik och påminner om lilja, hägg och magnolia. Smak och konstistens är oerhört rik och klar, som det lenaste källvatten, med tydliga inslag av lilja och magnolia, med en lång klar dancong-avslutning som blir starkare under senare bryggningar. Anmärkningsvärt är att det inte är det minsta surt. Detta te har vad jag personligen skulle kalla för bra "chi", något som bara kan upplevas. För mig innebär detta att det känns stabilt och genuint. Det finns vissa likheter mellan detta och det taiwanesiska oolonget alishan vinterskörd 2007, som också betonar klarhet och lilja. Dock skiljer de sig väsentligt i att alishan besitter den typiska gaoshan-krämigheten och en viss avslutande syrlighet, medan dancong yu lan xiang inte alls är syrligt och har istället en typisk pikant dancong avslutning.






Detta te besitter kort sagt allt jag efterfrågar hos ett te; miljövänligt produktionssätt, aromatiskt,djup och nobel karaktär samt utomordentlig kvalité. Detta är ett romantiskt te som inspirerar. Sannerligen temystik!

Reflektioner, tankar och förhoppningar

Några reflektioner jag haft på sistone:

Både månadens pengar och min te-stash börjar ta slut. Eller nja, jag har ett gott förråd av Wuyioolongerna Bai Ji Guan, Da Hong Pao och Shui Jin Gui, men mina taiwanoolonger är slut och har endast lite bottenskrap kvar av Feng Huang Dancong oldtree. Blir definitivt mer F.H Dancong i framtiden, då det är ett mycket trevligt te och räkna med att recensioner kommer inom en inte allt för avlägsen framtid.

Men varför inte nöja sig med dessa tre ypperligt fina Wuyi-teer då? För det första är dom åt det lite dyrare hållet och värda att spara på och kanske dricka lite andra, eventuellt billigare teer i vardagligare sammanhang. För det andra så tycker jag att det är en stor njutning att kunna välja mellan ett bra utbud av fina teer av olika genre och typ. Ibland törstar man efter en fräsch ljus, rullad höghöjds oolong och ibland vill man förtrollas av en mörk, mustig klippoolong, eller berusas av ett fruktigt, nästintill parfymerat högaromatiskt te.

Sedan finns det en samlaraspekt på det hela som gör det till en spänning att ha ett litet bibliotek av olika teer. Jag har allt eftersom samlat på mig 6 stycken likadana, mellanstora metallburkar från granit med ett griffelfält på framsidan där man kan skriva ner anteckningar om teet och eftersom det är griffel så kan man sudda ut texten med vatten sen om man önskar "byta etikett". Mycket smart. Jag hoppas på att kunna samla på mig fler sådana burkar så att biblioteket kan se någorlunda enhetligt ut.

Jag är även mycket intresserad av att börja samla puerh-teer, men så vitt jag förstår är det en snårig och stundtals riskfylld värld att ge sig in i, så det får komma med tiden. Utbudet av mer eko-vänliga, vildare puerh-sorter är i dagsläget inte speciellt stort för den oerfarne, men jag hoppas att detta kan komma att ändras i och med ett ökat intresse för te i Sverige.

Google och annat krångel

Nu har jag bytt blogg- och domännamn då google vägrar visa min blogg, trots att den har besökare och funnits i några veckor. Troligen har det att göra med att det finns ett vanligt förekommande nederländskt ord som heter "teloggen" som verkar ha med datorer att göra. Dessutom verkar det allt för likt "Tebloggen" och visas ev inte därför. Så har jag valt namnet Temystik istället som jag tycker är i princip lika bra som det gamla "Teloggen" och förhoppningsvis kommer den upp på google inom en snar framtid.

/ Er tillgivne tevän

Wuyi oolong: Da hong pao

När jag drack detta fantastiska te igår slog det mig att jag måste skriva ett inlägg om det i bloggen, även om det inte blev av förrän idag. Och man kan säkert inte skriva för många inlägg om Da Hong Pao, så det kommer säkert att bli fler i framtiden. Men för att komma till saken. Ni som läst föregående inlägg känner till att Da hong pao är ett av Wuyitraditionens fyra kända teer. Namnet kommer från en legend där en Tang-kejsares mor ska ha botats från en allvarlig sjukdom med hjälp av blad från särskilda tebuskar i Wuyi. Dessa buskar blev sedan hedrade och klädda i röda mantlar.

Dessa buskar, eller träd, växer fortfarande i Wuyi och då skörden uppgår till endast några kilo per år, är alltså te från just dessa autentiska buskar oerhört dyrt och kan kosta miljontals kronor per hekto. Dock kan jag tänka mig att det mesta distribueras inom Kina eller ges som tribut till olika ämbetsmän. Dessutom har jag för mig att man precis slutat skörda dessa teträd, men jag kan ha fel. Den Da hong pao som finns på marknaden idag för oss konsumenter är i bästa fall från sticklingar från de ursprungliga tebuskarna, som alltså är genetiskt sett lika. Dock förekommer det säkerligen en hel del förfalskning, som i resten av tevärlden.

Den enda Da hong pao jag druckit är från In the Mood for Tea i Stockholm och är hittills ett av mina absoluta favoritteer. Det är i den lite högre prisklassen, men definitivt värd priset.



I en uppvärmd gaiwan doftar de torra bladen fruktigt och friskt. Färgen är klart orange till bärnsten. Smaken är lätt, klar, ren med en tydlig fruktighet och måttlig rostning. Doften, särskilt i en torr kopp eller gaiwanlock är intensivt blommig och fruktig, nästan berusande.



Den andra infusionen tenderar att vara fylligare, vilket är det vanliga med oolong rent generellt, fruktigare med mer sandelinslag än den första, samt en lätt behaglig syrlighet i slutet. Sandelsmaken håller ut lång tid efter sväljning. Smaken håller i cirka 5 infusioner, men kan bryggas upp till 9-10 ggr med avtagande arom. Efter 7 infusioner är bladen mörkgrönbruna med lila inslag, hyfsat hela, medelstora vilket visar på god kvalité.




Mina bryggparametrar för detta te är: cirka 16 sek de första 3 bryggningarna, sedan kan man öka på lite beroende på hur man vill ha det, ev 4 sek mer varje bryggning. Jag använder vatten runt 95 grader celcius och en liten gaiwan som fylls till hälften ungefär, eventuellt lite mindre.
Jag finner många likheter mellan detta Da hong pao och Feng Huang Dancong (Phoenix oolong). De torra varma bladens doft påminner om persika och den fruktiga kroppen påminner båda om Feng huang dancong, i alla fall den old tree varianten som In the Mood for Tea säljer. Dock tycker jag personligen att Da hong pao är mycket mer lättbryggt. Detta fina Wuyité rekommenderas starkt!

Wuyi prov 1:

Här kommer en provning och recension av ett okänt wuyioolong-prov jag fick av In the Mood for Tea.



Jag har använt mig av en liten gaiwan på cirka 80-90 mL, en tillbringare av glas samt en vattenkokare med vatten på cirka 95 grader celcius. Gaiwanen är fylld till cirka hälften med det torra teet. Tiden angiven är dragtid inklusive hälltid i och ur gaiwan. I denna provning har jag räknat sekunderna själv och inte använt mig av tidtagarur. Doften eller aromen är tagen från gaiwanlocket eller botten på den torra koppen. Omdömet är min personliga åsikt, även om jag alltid försöker att ta fram både positiva och negativa egenskaper.

Torra blad: Svart till gråbrun färg, typisk mörk Wuyi.



Doft av torra blad i uppvärmd gaiwan: Söt, rostad majs, rostat vete.

Bryggning 1:
- Tid: 18 sekunder.
- Färg: Mörk bärnsten, klar.
- Doft: Sötaktig.
- Smak: Hårt rostad, klar med en kännbart syrlig avslutning.



Bryggning 2:
- Tid: 19 sekunder
- Färg: Mörk bärnsten.
- Doft: Sötaktig, mycket lätt blommig
- Smak: Fyllig, hårt rostad, genomgående syrlig i mitten och i slutet.

Bryggning 3:
- Tid: 21 sekunder
- Färg: Mörk bärnsten.
- Doft: Sötaktig, eventuellt kan man skönja lite vanilj eller mandel.
- Smak: Se bryggning 2.

Bryggning 4:
- Tid: 17 sekunder
- Färg: Bärnsten, dock något ljusare än tidigare.
- Doft: Söt, rostad.
- Smak: Klar, fyllig, lätt syrlig.

Bryggning 5:
- Tid: 15 sekunder
- Färg: Se bryggning 4
- Doft: Svagt söt.
- Smak: Jämn, klar, något rostad med en lätt syrlighet i slutet. Lämnar en lätt torr känsla i munnen efter sväljning, med rostade inslag.

Bryggning 6:
- Tid: 16 sekunder
- Färg: Se bryggning 5.
- Doft: Sötaktig
- Smak: Klar, sött vatten, lång lätt rostad, lätt syrlig avslutning.

Bryggning 7:

- Tid: 25-26 sekunder
- Färg: Se bryggning 6.
- Doft: Söt, eventuellt lite vanilj eller mandel.
- Smak: Klar, lätt rostad, lång eftersmak.

Bladen efter 7 infusioner: Mörkt brungröna, doftar hårt rostat och kaffelikt syrligt.



Bladstorlek: Medelstora, hårt snurrade blad som sväller men inte vecklar ut sig. Bladen går sönder relativt lätt.



Omdöme:

Ett klart och fylligt te, med trevlig syrlig avslutning. Är dock något för syrligt i början. Rostningen bidrar till jämnhet och hållbarhet infusion efter infusion, men kan ha lett till förlorad komplexitet i arom och doft. Teets smak är klar och ren, men kan för vissa kanske framstå som lite väl rostat, enkelt och tungt, jämför med vissa shou puerh som betonar konstistens och jämnhet mer än arom och fräschör.

Wuyioolong

Wuyi-oolonger hör till en av de mest kända oolonggrupperna. Wuyibergen är ett bergsområde som ligger vid Fujianprovinsens norra gräns mot Jiangxi. Det är ett mycket vackert och dramatiskt landskap med lång tradition av teodling och teproduktion.



Jorden i Wuyi är mycket mineralrik, vilket har lett till att Wuyioolonger även är kända som klippoolonger eller klippteer. På kinesiska kallas kategorin ” Wuyi yan cha” vilket jag tror kan direktöversättas som ”Wuyi-klipp/sten-te”. Teerna har ofta tydliga mineralinslag och en vild men nobel karaktär. Trots att de kan uppfattas som svåra att uppskatta av vissa, brinner jag personligen för denna tekategori. Det finns fyra kända Wuyioolonger, Da hong pao (den stora röda kappan), Shui jin gui (den gyllne sköldpaddan), Bai ji guan (den vita tuppen) och Tie luohan (Järnarhaten). Jag kommer i framtiden att berätta mer om olika Wuyi-teer i detalj och i vissa fall recensera dem.