Meishan jinxuan extra rostad 2007

Egentligen hade jag tänkt vänta lite med att gå till min lokala tebutik tills att den nya Kinaleveransen kommit, men det blev iallafall hela två besök denna vecka. Första gången var det någon som skulle köpa present till någon annan och inte helt oväntat fick jag uppgiften att agera inköpare hos teaffären. Efter det var det ett sambesök med min mor som skulle köpa på sig lite te inför avresan till utlandet. Hon fick det hon ville ha, men jag tycker nog att det var synd å hennes vägnar att jasmine pearls inte kommit in än.

Jag som hade tänkt hålla mig från att köpa något greps av köplust då min flickvän köpte ett jasmine silver needle. Då fick det bli förra årets skörd av Meishan jinxuan extra rostad, som jag även fick till lite "extrapris". Har tidigare provat meishan jinxuan standard rostning när det var relativt nyskördat, vilket var både gott och bra pris på. Nog för att många taiwanesiska oolong är gräddiga, men med jinxuankultivaren talar vi påtaglig gräddighet som utan att överdriva kan sägas vara en av teets huvudkaraktärer. Det har även inslag av parfymerade blommor och rik sötma.

Den extrarostade kvalitén valde jag, då jag drog slutsatsen att det på grund av den extra rostningen borde ha förlorat minst på att köpas ur säsong. Taiwanesiska oolong, med vissa undantag som Bai hao (Oriental beauty), liknar grönt te på så sätt att fräschören bär upp mycket av teet. Taiwanesiska oolong som Li shan och Ali shan är oerhört milda, krispiga och subtila, då de är väldigt lättrostade och lättoxiderade. Det medför även att deras hållbarhet är mycket kort och förvaringskänsliga. Men för att komma tillbaka till titel-teet...

Försäljare: In the Mood for Tea
Bryggkärl: 90 mL gaiwan
Mängd te: Lätt täckt botten på gaiwan.
Vattentemperatur: ca 95 grader

Jag använder volymmässigt ganska lite te när jag brygger taiwanesiska rullade oolong, då de sväller väldigt mycket under bryggning. Ofta rymmer en "kula" ofta 2-3 blad och en knopp. Detta kan jämföras med flertalet Guangdong- och Wuyioolong, som är ett blad vart för sig. Sedan kan taiwanesiska gröna oolong vara lite svårsmälta ibland och ge lite sur mage, vilket är ytterligare en anledning för mig som syrakänslig att dosera mer sparsamt.

Klar och fyllig gul färg.



Smak och arom:

Denna kvalité lutar till skillnad från standardkvalitén mer mot gräddkola, knäck och toffe men har behållt mycket av den påtagliga blommaromen. Rostningen ger teet inslag av råsocker, med mindre örtig smak än den lättrostade.
Meishan jinxuan extra rostad 2007 håller att bryggas cirka 6 gånger. Den femte tyckte jag var den sista optimala bryggningen och från och med den sjätte bleknar det rätt rejält i mina ögon.


Teet består av relativt intakta blad, 65-70% kanske? De känns tunnare än t.ex. Ali shan 2007, men det kan bero på både skillnader i odlingssätt och produktion






Jag tycker att teet är ett helt ok taiwanoolong för priset som är 100 kr hektot (Taiwanoolong är ofta dyrare än de från fastlandet). Det är lättbryggt och väldigt aromatiskt. Dock lutar det väldigt mycket åt konfekthållet vilket ger en mer ungdomlig, insmickrande känsla, snarare än elegans. Det saknar för mig åtråvärd torr avslutning, vilket tydligen är karaktäristiskt för jinxuankultivaren. En torr avslutning ramar, enligt mig, in ett bra te och är viktig för teets balans. Undrar vilka kulturella skilnader mellan Taiwan och det kinesiska fastlandet som gör att dessa två regioners tepreferenser skiljer sig så markant. Förvisso har Anxioolong mycket gemensamt med den taiwanesiska traditionen. Dessutom är det lite sådär för min mage, dock ingen magsyraattack som jag tidigare fått av jade oolong och lågrostat tie guan yin. Med Meishan jinxuan jag upplever dock inte något direkt obehag, kanske på grund av kvalitén och rostningen, men troligen även bryggtekniken.

Hoppsan!

Ibland går det vilt till i tevärlden. Här är sommarens klavertramp. Men man blir väl flinkare med tiden hoppas jag...

Tappade ett tungt gaiwanlock på kannan när jag använde en större gaiwan som jag är lite ovan vid.



Här vet jag inte riktigt vad som hände..men har försökt med lim.

Bai ji guan

Jag kom över detta te för cirka ett halv år sedan tror jag. Fick köpa det ur vad jag tror var en provbox då det inte fanns för normal försäljning. Men då jag frågade efter det, eftersom jag var och är mycket intresserad av Wuyi oolong, fick jag köpa ett hekto.

Mycket vackert redan i torrt tillstånd, nästan skimrande


Det som slår en omedelbart är hur delikat det är i jämförelse med de flesta andra oolong från Wuyi. Varken rostning eller oxidering är särskilt långt gången vilket kan ses på bladen. De uppvisar även andra anmärkningsvärda saker som en särartad gul färg som är karaktäristisk för Bai ji guan-sorten. Bai ji guan är för övrigt en av fyra legendariska Wuyiteer Si da ming cong.



- Bryggmetod: Gong-fu
- Kärl: 90 mL gaiwan
- Mängd: 70% av gaiwan
- Vattentemperatur: ca 95 grader celcius
- Bryggtid: Svår att specificera då jag går främst på intuition, men som vid bryggning av Da hong pao.

Klar och fin bryggd


Omedelbart känner jag en rik, parfymerad väldoft från både teet och gaiwanlocket. Aromen är svår att beskriva exakt som hos alla bra högklassiga teer, men påminner om doften av krossade skogsörter, anis eller lakrits. Det påminner även något om den kinesiska örten "jin yin hua" det vill säga torkad kaprifol som används inom den traditionella medicinen. Avslutningsvis kommer en citrusartad syrlighet.
Detta är ett delikat, men samtidigt väldigt parfymerat oolong, som uppvisar den robusta Wuyi-typiska karaktären. Riskerna med detta te är att det blir surt och hög färdighet måste till både vid odling och hantering men även bryggning för att undvika detta. Men det är dock inte ett svårbryggt te. Då det är lågrostat kan jag tänka mig att kvalitén på tebladen och oxideringen påverkar just detta oolong särskilt mycket, då eventuella skavanker inte kan "rättas till" med mer omfattande rostning.

Denna kvalité hade många intakta blad




Ett slutgiltigt omdömme är svårt att ge. Jag är verkligen en stor älskare av högaromatiska, nästintill parfymerade teer, men samtidigt ogillar både jag och min kropp väldigt syrliga teer, vilket Bai ji guan kan bli om något inte går som det ska. Trots att jag gillade den kvalitén jag köpte, ser jag fram emot att prova andra, mer delikata kvalitéer.

Hemma igen

Nu är jag tillbaka på fastlandet igen. Vilket även betyder att Temystik åter är online. Gotland är mycket fint på sommaren, men dricksvattnet är ingen höjdare, i alla fall inte när det kommer till tebryggning. Det innehåller nämligen alldeles för mycket kalk så att bryggden blir grumlig osv. Detta har dock varit till viss fördel. Jag har nämligen genom detta lärt mig vad jag tror är en viktig läxa i tekunskap. Att vattenkvalitén är avgörande för en lyckad bryggning. Dessutom att det inte är enbart de mest mystiska rariteterna som är värda att dricka, utan även de enklare vardagsteerna fyller en mycket viktig plats i mitt tedrickande liv.

På Gotland, med sitt halvdana dricksvatten, lönade det sig inte alls att brygga de dyrare teerna jag hade med mig. Tie luohan blev t.ex. inte särskilt imponerande. Däremot lärde jag mig att på kinesiskt, icke-gongfu manér, dricka enklare teer direkt ur gaiwan. Gaoshan xiangcha och jasmine pearls gjorde sig verkligen väl på detta sätt i mening nästan bättre än genom gong-fu metoden. Däremot så tar man väldigt lite te i gaiwan i jämförelse med när man gong-fu brygger, eftersom bladen ligger kvar hela tiden. Sedan späder man bottensatsen hela tiden. Mycket enkelt, men väldigt lyckat faktiskt, i synnerhet om vattnet inte är det bästa. När man är på resande fot kan dessutom mer komplicerade bryggmetoder innebära onödig stress, särskilt när vattenkokaren står i köket och inte på tebordet som hemma. Alltså: Vart te har sin plats, oavsett status. Dock är undermåliga teer, alltid undermåliga. Men jag som tidigare nästan ansett mig för fin för t.ex. jasmine pearls verkligen fått upp ögonen för det som kallas vardagste och att dessa kan vara ett smartare val både ekonomiskt och smakmässigt, när man har många bollar i luften samtidigt som man dricker te eller när förutsättningarna inte är optimala.



Besökte även In the Mood for Tea idag som öppnat igen efter sommaruppehållet. Jag hade tänkt köpa mer jasmine pearls, men det var tyvärr slut. Men väl där bjöds jag istället på fem nya provteer (generöst!) som Jonas tagit med från sin Kinaresa. Dessa finns alltså inte till salu än. Ett da hong pao, ett fenghuang dancong mi lan, yu lan och ett song zhong, samt ett cirka ettårigt maocha puerh i lös form. Detta nya da hong pao är mer lätt och eteriskt än In the Mood for Tea’s första som i sig är väldigt gott. Den påtagliga, blommiga doften steg ur den tefyllda koppen och dröjde sig kvar långt efter att den tömts. Rent, lätt, fylligt och mycket aromatiskt. Fenghuang dancong mi lan och song zhong var även de fina och klart bättre än de föregående kvalitéerna, dock tyckte jag att skillnaden var störst hos mi lan xiang. Dancong
yulan var klart mindre aromatiskt än den föregående kvalitén, men dock prisvärt och mycket tillfredställande som vardagste. Den spännande maochan var trots sin unga ålder lent, trevligt och komplext. Ungt puerh kan ofta vara kärvt, bittert och i värsta fall ge magkatarr, men dock inte detta som jag uppfattade kom från ”wild arbor” eller ”semi-wild arbor”. En arom åt halm och läder eventuellt, klar och fin bryggd, samt en trevlig torr avslutning. Måste dock prova detta te fler gånger för att kunna gå in mer på detaljer. Tydligen skulle det även ligga i en bra prisklass, vilket aldrig är fel. Spännande, men inköp får vänta ett tag tills eventuella leveranser kommer. Men den som väntar på nåt gott…

Istället blev det två nya glaskoppar bär upp teet mycket bra, samt ett hekto keemun litchi som jag provat tidigare, helt i linje med min nya filosofi att uppskatta vardagsteer mer.

En spännande termin väntar!