Åter en helg har passerat. Det har blivit en del svampplockning, rensning och torkning precis som helgen innan. Det börjar ta sig lite i svamplagret, även om volymförlusten mellan färskt och torkad form är rätt stor. Men det är väl som med te, när det är i torr form så är det även mycket drygt samt förvarings och transportvänligt. Det kanske vore nåt: En svamp-bing..
Inspirerat av deras nya webbshop, blev det även en liten visit på tebutiken Chaikhana som jag bara gått förbi tidigare. Har hört mycket bra om den och dess utbud, även om jag förhållit mig något reserverad inför den då de har haft ett fokus på brittisk-indisk te. Vilket inte varit ett huvudområdet för mig som varit främst intresserad av Kinas teer. Dock blev det provköp av två av deras finaste darjeeling. Mer om detta i senare inlägg. Men jag kan gott säga att jag blev positivt överraskad, både när det gäller te och affär.
Min lilla bit 2002 Fengqing sheng puerh håller på att ta slut. Kanske blir det ett litet besök på In the Mood for Tea nån gång snart...
söndag 28 september 2008
onsdag 24 september 2008
Teberusad
Sitter mitt i studiestressen och det hjälper inte direkt att man ligger efter. Så egentligen har jag inte tid alls för att blogga. Men jag måste bara uttrycka min stora respekt för de människor som gjort den kvalité av dancong yulan xiang jag har några gram av kvar i min tehylla. Håller på med en session av detta te just nu och ända sen jag först provade det i våras har jag varit ohjälpligt fast. Det är helt klart ett av det absolut bästa teer jag druckit.
Vidare har jag detta te lite som standard för vad som är ett bra te för mig. Det har många egenskaper jag värderar högt hos ett te och ekologiskt på köpet! Men förutom utsökt smak och bra produktion så lyckas detta te med något som jag sällan skådar hos teer överlag: Förmågan att greppa tag om mitt hjärta, friska upp kroppen och ta mitt sinne till nya höjder. Det kanske inte är den högsta graden te eller det mest omtyckta. En del tycker t.om. att det är "so-so". Men för mig är detta en riktig skatt bland teer.
Vidare har jag detta te lite som standard för vad som är ett bra te för mig. Det har många egenskaper jag värderar högt hos ett te och ekologiskt på köpet! Men förutom utsökt smak och bra produktion så lyckas detta te med något som jag sällan skådar hos teer överlag: Förmågan att greppa tag om mitt hjärta, friska upp kroppen och ta mitt sinne till nya höjder. Det kanske inte är den högsta graden te eller det mest omtyckta. En del tycker t.om. att det är "so-so". Men för mig är detta en riktig skatt bland teer.
måndag 22 september 2008
Skörd från skogen
Har precis rensat klart söndagens mycket rikliga svampskörd. Det tog ett par timmar, men det är en väldigt angenäm och avslappnande sysselsättning. Särskilt när man gör det i en lugn miljö med lite te till. Doften från svampen och de trevliga minnena från skogen matchade väl med ett vällagrat sheng puerh från 2000.
söndag 21 september 2008
Att uppleva te som en helhet
Vi teentusiaster dricker och studerar tekultur av en rad olika skäl och troligen har alla en helt unik och säregen dragning till det. Särskilt fascinerande tycker jag själv, att jag och andra västerlänningar, trots att vi inte växt upp med te som en uråldrig, integral del av kulturen, ändå kan skapa våra egna starka relationer till te, inte sällan med romantiska förtecken.
Jag kan bara tala för mig själv, dock tror jag att följande kan stämma in på flertalet entusiaster. Det som skiljer en entusiast från en ”genomsnittlig” tekonsument är att denne ofta ser hos te, det som andra kanske inte ser. Något magiskt, något lockande för att dra det så långt som nästintill självförverkligande. Det är denna känsla som är början till en kanske livslång passion. Detta kan givetvis hållas sant för entusiaster av andra konstformer och områden. Allt eftersom man förs vidare på sin te-stig, blir landskapet allt mer komplext då kunskap tillkommer som mer än ofta är av detaljinriktad art. Bryggtekniker, bladkvalité, odlingslokaler, tegods, intryckskategoriseringar, sortkunskap, hantverkstekniker, historia och kultur med mera studeras. Men förhoppningsvis kultiveras också hos entusiasten även den andra aspekten av te, som bygger på intuition, ande(känsla) och visdom som ackumuleras genom utövning, det vill säga Gong-fu.
Missförstå mig inte. Detaljkunskap är oerhört viktig, i alla fall för mitt eget teintresse. Ett sinne för kvalité både när det gäller te och tegods, samt optimala tekniker och en någorlunda uppfatting om tillhörande kultur och historia är alla viktiga när det kommer till att få valuta för både den tid och de pengar man lägger ner på intresset. Ur ett miljö-och rättviseperspektiv är det av kritisk betydelse att konsumenten är välinformerad om de produkter den köper. Och i förlängningen även för att utveckla en känsla för te. Personligen är särskilt det kulturella och historiska perspektivet en stor del av charmen hos te. Det är ett stort nöje att studera och debattera dessa aspekter. Hur kan den gamla puerhproduktionen och handeln ha sett ut? Hur skulle det vara att sitta med på en tesession i bergen med forntida temästare som Lu Yu?
Tetävling under Song-dynastin
Jag kan ibland, på sistone allt oftare, känna att den sanna Gong-fu aspekten lätt kan gå förlorad mitt bland alla detaljområden, som inte sällan är konsumtionsrelaterade. Vilken typ av lera är det i denna kanna? Vem har gjort den? Vad smakar detta te; blommor, skog, örter? Hur är bladkvalitén? Och framförallt: Hur motsvarar kvalitén priset? Och så vidare. Frågor som dessa är oerhört viktiga att ställa sig som en del av att studera te. Gong-fu handlar inte om att vara dåraktig, som kejsaren utan kläder. Men när det kommer till att uppleva te, kan de i sämsta fall innebära en disktration. Ett för akademiskt fokus kan lätt få en att förlora greppet på nuet, på den fantastiska, dynamiska tomheten som är verkligheten. Att dricka te. Och jag säger detta trots vetskapen om att det som kan sägas om Dao inte är Dao…
Te är fantastiskt på så sätt att dess utövande är väl lämpat som en form att bevittna och kontemplera Dao. Detta är ingen direkt nyhet i länder som Kina, Korea, Tibet och Japan. Men jag tror att det är viktigt för den moderna människan att återskapa denna koppling mellan inre och yttre, och med avseende på te; mellan utövande och känsla. De teer som tenderar att bli mina personliga favoriter är inte per automatik de av allra högst grad, komplexitet, status eller smakmässig drickvänlighet. Snarare är de dem teerna som slår an på mina inre estetiska och andliga tangenter. Det kan vara ett fantastiskt djup, en lång säregen eftersmak, en handfast karaktär, helande egenskaper eller särskild qi. Eller kanske något som får mig att minnas sådant som jag trodde jag hade glömt, eller sådant som jag ibland föreställer mig långt inne ibland mitt sinnes labyrinter. Faktorerna som bidrar till att ett visst te orsakar detta och ett annat inte är ett ämne för en annan troligen mycket komplex diskussion.
Namnet på denna blogg är Temystik och det är hög tid att jag själv börjar att studera te mer ur ett mer intuitivt perspektiv, inte helt olikt en mystiker som söker att uppleva det ogreppbara genom fysiskt handling. Och med lite tur, kan kombinationen av detaljkunskap och ande, likt höger och vänster hjärnhalva hos en människa, leda till en både inre och yttre tillfredställelse genom att bevittna Dao i all sin djuphet.
För ytterligare artiklar i detta ämne besök gärna den mycket välskrivna och kostnadsfria tetidningen The Leaf. Där finns det många inspirerande artiklar och även en fin liten samling terelaterad konst.
Jag kan bara tala för mig själv, dock tror jag att följande kan stämma in på flertalet entusiaster. Det som skiljer en entusiast från en ”genomsnittlig” tekonsument är att denne ofta ser hos te, det som andra kanske inte ser. Något magiskt, något lockande för att dra det så långt som nästintill självförverkligande. Det är denna känsla som är början till en kanske livslång passion. Detta kan givetvis hållas sant för entusiaster av andra konstformer och områden. Allt eftersom man förs vidare på sin te-stig, blir landskapet allt mer komplext då kunskap tillkommer som mer än ofta är av detaljinriktad art. Bryggtekniker, bladkvalité, odlingslokaler, tegods, intryckskategoriseringar, sortkunskap, hantverkstekniker, historia och kultur med mera studeras. Men förhoppningsvis kultiveras också hos entusiasten även den andra aspekten av te, som bygger på intuition, ande(känsla) och visdom som ackumuleras genom utövning, det vill säga Gong-fu.
Missförstå mig inte. Detaljkunskap är oerhört viktig, i alla fall för mitt eget teintresse. Ett sinne för kvalité både när det gäller te och tegods, samt optimala tekniker och en någorlunda uppfatting om tillhörande kultur och historia är alla viktiga när det kommer till att få valuta för både den tid och de pengar man lägger ner på intresset. Ur ett miljö-och rättviseperspektiv är det av kritisk betydelse att konsumenten är välinformerad om de produkter den köper. Och i förlängningen även för att utveckla en känsla för te. Personligen är särskilt det kulturella och historiska perspektivet en stor del av charmen hos te. Det är ett stort nöje att studera och debattera dessa aspekter. Hur kan den gamla puerhproduktionen och handeln ha sett ut? Hur skulle det vara att sitta med på en tesession i bergen med forntida temästare som Lu Yu?
Tetävling under Song-dynastin
Jag kan ibland, på sistone allt oftare, känna att den sanna Gong-fu aspekten lätt kan gå förlorad mitt bland alla detaljområden, som inte sällan är konsumtionsrelaterade. Vilken typ av lera är det i denna kanna? Vem har gjort den? Vad smakar detta te; blommor, skog, örter? Hur är bladkvalitén? Och framförallt: Hur motsvarar kvalitén priset? Och så vidare. Frågor som dessa är oerhört viktiga att ställa sig som en del av att studera te. Gong-fu handlar inte om att vara dåraktig, som kejsaren utan kläder. Men när det kommer till att uppleva te, kan de i sämsta fall innebära en disktration. Ett för akademiskt fokus kan lätt få en att förlora greppet på nuet, på den fantastiska, dynamiska tomheten som är verkligheten. Att dricka te. Och jag säger detta trots vetskapen om att det som kan sägas om Dao inte är Dao…
Te är fantastiskt på så sätt att dess utövande är väl lämpat som en form att bevittna och kontemplera Dao. Detta är ingen direkt nyhet i länder som Kina, Korea, Tibet och Japan. Men jag tror att det är viktigt för den moderna människan att återskapa denna koppling mellan inre och yttre, och med avseende på te; mellan utövande och känsla. De teer som tenderar att bli mina personliga favoriter är inte per automatik de av allra högst grad, komplexitet, status eller smakmässig drickvänlighet. Snarare är de dem teerna som slår an på mina inre estetiska och andliga tangenter. Det kan vara ett fantastiskt djup, en lång säregen eftersmak, en handfast karaktär, helande egenskaper eller särskild qi. Eller kanske något som får mig att minnas sådant som jag trodde jag hade glömt, eller sådant som jag ibland föreställer mig långt inne ibland mitt sinnes labyrinter. Faktorerna som bidrar till att ett visst te orsakar detta och ett annat inte är ett ämne för en annan troligen mycket komplex diskussion.
Namnet på denna blogg är Temystik och det är hög tid att jag själv börjar att studera te mer ur ett mer intuitivt perspektiv, inte helt olikt en mystiker som söker att uppleva det ogreppbara genom fysiskt handling. Och med lite tur, kan kombinationen av detaljkunskap och ande, likt höger och vänster hjärnhalva hos en människa, leda till en både inre och yttre tillfredställelse genom att bevittna Dao i all sin djuphet.
För ytterligare artiklar i detta ämne besök gärna den mycket välskrivna och kostnadsfria tetidningen The Leaf. Där finns det många inspirerande artiklar och även en fin liten samling terelaterad konst.
onsdag 17 september 2008
En liten uppdatering
Inte uppdaterat bloggen på alltför lång tid vilket inte bra när man försöker hålla kvar och locka till sig läsare. Fy på mig. Men förhoppningsvis är inte allt hopp ute än. Det kommer en hel del nya inlägg inom en snar framtid. Idé efter idé har poppat upp i mitt huvud, men tiden har inte funnits för att kunna skriva något seriöst och bra. När jag väl hade tid, dvs för 3-4 dagar sedan, då blev jag förkyld istället och inspirationen sänkes rätt rejält. Men nu är jag nästan fullt återhämtad, tack vare vila och jag inbillar mig, den ordentliga mängd värmande puerh jag druckit under tiden. En del har hänt sedan jag skrev sist. Jag har köpt ett litet antal nya teer, varav 2 gröna puerh och ett high-end dancong. Dessutom har jag i present fått en aqua grad-vattenkokare samt lite te och en fin ny tillbringare. Sedan har det provats te lite till höger och vänster.
Under tiden har en hel del funderingar kommit upp som jag gärna delar med mig av och kan förhoppningsvis inbjuda till diskussion. På vilka olika sätt förhåller sig tedrickare till te och varför? Vilka fördelar och nackdelar innebär ett ökat intresse för högklassigt te och därmed ökad efterfrågan? Tekniskt och akademiskt kunnande vs gong-fu, känsla och ande? Kommersialism vs hantverk och kärlek för te? Hälsoaspekter på te. Vem är egentligen mästare eller expert?
Dessa ämnen kommer att skrivas om inom kort, så jag hoppas att ni håller tillgodo så länge med en kopp virtuellt te.
Under tiden har en hel del funderingar kommit upp som jag gärna delar med mig av och kan förhoppningsvis inbjuda till diskussion. På vilka olika sätt förhåller sig tedrickare till te och varför? Vilka fördelar och nackdelar innebär ett ökat intresse för högklassigt te och därmed ökad efterfrågan? Tekniskt och akademiskt kunnande vs gong-fu, känsla och ande? Kommersialism vs hantverk och kärlek för te? Hälsoaspekter på te. Vem är egentligen mästare eller expert?
Dessa ämnen kommer att skrivas om inom kort, så jag hoppas att ni håller tillgodo så länge med en kopp virtuellt te.
måndag 8 september 2008
All in this Tea - En film om te
Äntligen en dokumentär om Kinas teer och allt som hör till! All in this Tea från 2007, regisserad av Les Blank och Gina Leibrecht, tar oss tillbaka till 1997 när filmteamet fick följa med teexperten David Lee Hoffman till Kinas teregioner för att hitta några av de bästa främst ekologiskt odlade teerna. Ganska snart möts David av motvilja från branschpersoner att uppfylla hans önskemål och framförallt: att samarbeta och handla direkt med teodlaren. Som tur är lyckas David stå på sig, kompromisslöst, och lyckas på olika sätt att få kinesiska byråkratiska tehandlare att lyssna på honom och hans rekomendationer kring odling, marknadsföring och kvalité. Detta varvas med olika mer eller mindre kända tepersonligheter från USA och Kanada som berättar om olika aspekter av kinesiskt te och tekultur.
Filmen belyser ett flertal viktiga ämnen inom tevärlden, särskilt med avseende på Kina. Hur ska man lösa alla miljöproblem som nu drabbat teodlingarna i Kina, som jordförstöring, minskad biodiversitet, försämrad kvalité, överproduktion, tveksamma arbetsförhållanden, undermåliga priser och inkomster för flertalet småskaliga teodlare...?
Jag anser i likhet med Hoffman att man inte bara kan dricka te och strunta i konsekvenserna för människa och miljö.
Jag tror att det är jätteviktigt att bevara den kinesiska traditionen av småskalig, hantverksmässig teproduktion och givetvis helst utan kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Och det enda sättet detta kan åstadkommas är genom att lyfta fram teodlaren och temästaren så att mer av pengarna stannar i deras fickor. Jag hoppas att det nån gång i framtiden, helst snart, kommer att stå vilken odlare och vilken temästare som gjort just det teet du köper. På senare tid har fler och fler konsumenter i väst efterfrågat härkomstmärkning på te. Varför inte märka teet med namn på odlare och producent? Jag tror absolut inte att det är omöjligt. Det görs till och med på vissa ställen, som internetbutiken Seven Cups till exempel.
Ekologiskt, hantverksmässigt, småskaligt te skulle i förlängningen kunna leda till en ökad uppskattning för hantverket och te över lag. Ju mer man lär sig om te, både teoretiskt och intuitivt, utvecklar man en respekt för det. Istället för att tanklöst hälla i sig mängder av tveksamt te så uppskattar man istället varje intryck och nyans i denna fantastiska dryck. Kommunicera med teet.
All in this Tea är cirka en timme lång men skulle kunna vara minst dubbel så lång. David Lee Hoffmans erfarenhet är så otroligt stor och som teintresserad vill man absorbera så mycket av den som möjligt. Jag själv ställer mig frågan: Hur kan han känna skillnaden på te som odlats med kemikalier och sånt som odlats ekologiskt? Vad är bra te för honom? Han också skulle säkert kunna fylla en hel film till med terelaterade anekdoter från hans resor i Asien.
David Lee Hoffman är sannerligen en av vår tids stora tepionjärer!
Filmen belyser ett flertal viktiga ämnen inom tevärlden, särskilt med avseende på Kina. Hur ska man lösa alla miljöproblem som nu drabbat teodlingarna i Kina, som jordförstöring, minskad biodiversitet, försämrad kvalité, överproduktion, tveksamma arbetsförhållanden, undermåliga priser och inkomster för flertalet småskaliga teodlare...?
Jag anser i likhet med Hoffman att man inte bara kan dricka te och strunta i konsekvenserna för människa och miljö.
Jag tror att det är jätteviktigt att bevara den kinesiska traditionen av småskalig, hantverksmässig teproduktion och givetvis helst utan kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Och det enda sättet detta kan åstadkommas är genom att lyfta fram teodlaren och temästaren så att mer av pengarna stannar i deras fickor. Jag hoppas att det nån gång i framtiden, helst snart, kommer att stå vilken odlare och vilken temästare som gjort just det teet du köper. På senare tid har fler och fler konsumenter i väst efterfrågat härkomstmärkning på te. Varför inte märka teet med namn på odlare och producent? Jag tror absolut inte att det är omöjligt. Det görs till och med på vissa ställen, som internetbutiken Seven Cups till exempel.
Ekologiskt, hantverksmässigt, småskaligt te skulle i förlängningen kunna leda till en ökad uppskattning för hantverket och te över lag. Ju mer man lär sig om te, både teoretiskt och intuitivt, utvecklar man en respekt för det. Istället för att tanklöst hälla i sig mängder av tveksamt te så uppskattar man istället varje intryck och nyans i denna fantastiska dryck. Kommunicera med teet.
All in this Tea är cirka en timme lång men skulle kunna vara minst dubbel så lång. David Lee Hoffmans erfarenhet är så otroligt stor och som teintresserad vill man absorbera så mycket av den som möjligt. Jag själv ställer mig frågan: Hur kan han känna skillnaden på te som odlats med kemikalier och sånt som odlats ekologiskt? Vad är bra te för honom? Han också skulle säkert kunna fylla en hel film till med terelaterade anekdoter från hans resor i Asien.
David Lee Hoffman är sannerligen en av vår tids stora tepionjärer!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
