måndag 28 september 2009

Longjing 'Te ji' ekologiskt certifierad 2009

Temystik ser ut att vara tillbaka! Nu blåser bättre vindar åt mitt håll och jag kan sålunda ta upp bloggandet och gongfu cha mer seriöst. Detta inleder jag med en liten recension av ett av årets longjing.

High-end teer i det gröna spektrat är inget jag tidigare intresserat mig särskilt mycket för. Min mor är grönt te-drickare och jag följde för ett tag sedan med henne till In the Mood for Tea för att köpa en ranson. Där fick vi smaka ett ekologiskt certifierad longjing av den högre graden, Te ji, som jag blev ganska imponerad av. Och detta trots att jag egentligen inte är någon stor älskare av longjing. För mig är grönt te törstsläckare under sommaren. Men detta te skulle visa sig erbjuda en något annorlunda upplevelse.

Något som snabbt uppenbarade sig var det faktum att detta te kräver, i min mening, en viss nivå av teknik och färdighet för att komma till sin rätt. Många gröna teer jag tidigare druckit går utmärkt att brygga i glas på folkligt vis. Detta fungerade inte alls med det här teet. Longjing Te ji behöver vattentemperaturer runt 90 grader celcius, vilket är ovanligt högt för gröna teer som tenderar att ha bryggtemperaturer på mellan 70-80 grader. Att brygga t.ex. maojian i glas går utmärkt, då jag använder 70 grader varmt vatten vilket snabbt svalnar ner till drickbar temperatur. Problem inträffar dock när man ska tillämpa samma teknik på ett fint longjing med 90-gradigt vatten. Resultatet blir dessvärre ganska blaskigt alternativt bittert och generellt oimponerande. Jag teoriserar att den starka ihärdiga värme som teet utsätts för under längre tid, förstör de eteriska aromer och aminosyror som ger teet sin karaktär. Är vattnet för kallt däremot, utvinns inte aromämnena optimalt.

Gongfu cha, en mer raffinerad bryggstil kommer här till undsättning. Den kan kombinera hög bryggtemperatur med kontroll av tebladens infusionstid samt få teet att svalna snabbare genom dekantering i ett nytt kärl. Detta kan antingen vara en kopp eller en tillbringare (fair cup/pitcher). Detta ger en helt annan upplevelse och låter teet lysa i sin fulla glans.



En arom av orkidé övergår i honung- och kastanjtoner, vilket följs av den för longjing karaktäristiska, men subtila, smaken av sauterade gröna bönor. Teet ekar en stund efter sväljning och har en trevlig, lätt beska beroende på hur man bereder det. Värt att notera att alla inslag är väl balanserade, särskilt bön-tonen, vilken i sämre fall kan vara nästintill frän. Färgen är mer åt jadehållet än det konventionellt gula.

Detta longjing håller till cirka fyra bryggningar. Ett tips är att lämna en liten bottensats efter varje bryggning, vilket utgör teets så kallade "rot".



Detta är ett traditionellt knep i Kina. Ett sofistikerat te att njuta av snabbt, då hållbarheten hos longjing-teer är notoriskt kort. Därför kan det vara värt att förvara det torra teet i kylskåpet för ökad hållbarhet.

Sammanfattningsvis är det mycket trevligt att hitta ett eko-certifierat longjing som håller hög standard. Det må vara ett krävande te, men när man väl blir vän med det, ekar dess karaktär både en elegans och ett djup som jag tror gör longjing-traditionens ryktbarhet rättvisa.

söndag 13 september 2009

Minimalistiskt tedrickande

Som stadsnomad har jag varit tvungen att likt det ch'an gör med sinnet, skära bort allt utom essensen. Vilket i praktiken innebär att jag numera dricker te främst "grandpa" style, dvs, blad i kopp/skål. Det har sina fördelar även om teet blir mer en uppryckande delikat dekokt än subtil och eterisk perfektion som vid gong-fu cha.

Det finns egentligen ganska få teer som kan fungera mycket väl när det tillreds på detta enkla sätt. Hittills är de absoluta favoriterna högklassiga darjeelings, jasmine pearls samt keemun tribute grade. Darjeelingteerna har nog imponerat allra mest. Dricker just nu ett utsökt Okayti estate first flush från 2009. Inköpt på Chaikhana, vilket är en i synnerhet snorkig, nästintill otrevlig affär men som på gott och ont troligen har stans bästa darjeelingsortiment. Vad gör man inte för att tillfredställa tebehovet?

Det optimala kärlet för denna bryggstil har jag märkt är en något vid öppen skål. En sådan tillåter användandet av hett vatten för att få ut aromerna, men samtidigt låter vätskan svalna relativt snabbt för att inte "skålla" teet och förstöra de eteriska ämnen och aminosyror som teälskaren vill bevara.

Jag längtar tills dess jag har plats och möjlighet att återigen utöva gong-fu cha. Men tills dess är jag mycket nöjd att kunna fortsätta njuta av te på ett enkelt, minimalistiskt sätt!