Minimalistiskt tedrickande

Som stadsnomad har jag varit tvungen att likt det ch'an gör med sinnet, skära bort allt utom essensen. Vilket i praktiken innebär att jag numera dricker te främst "grandpa" style, dvs, blad i kopp/skål. Det har sina fördelar även om teet blir mer en uppryckande delikat dekokt än subtil och eterisk perfektion som vid gong-fu cha.

Det finns egentligen ganska få teer som kan fungera mycket väl när det tillreds på detta enkla sätt. Hittills är de absoluta favoriterna högklassiga darjeelings, jasmine pearls samt keemun tribute grade. Darjeelingteerna har nog imponerat allra mest. Dricker just nu ett utsökt Okayti estate first flush från 2009. Inköpt på Chaikhana, vilket är en i synnerhet snorkig, nästintill otrevlig affär men som på gott och ont troligen har stans bästa darjeelingsortiment. Vad gör man inte för att tillfredställa tebehovet?

Det optimala kärlet för denna bryggstil har jag märkt är en något vid öppen skål. En sådan tillåter användandet av hett vatten för att få ut aromerna, men samtidigt låter vätskan svalna relativt snabbt för att inte "skålla" teet och förstöra de eteriska ämnen och aminosyror som teälskaren vill bevara.

Jag längtar tills dess jag har plats och möjlighet att återigen utöva gong-fu cha. Men tills dess är jag mycket nöjd att kunna fortsätta njuta av te på ett enkelt, minimalistiskt sätt!

te - en trogen vän

Denna sommar har jag legat lågt med tehandlandet och bloggandet har tyvärr varit helt nedlagt av flera anledningar. Kort sagt har det hänt mycket i mitt liv det senaste halvåret och har nyligen blivit "hemlös". Har dock för närvarande tak över huvudet tack vare en god vän och därmed även tillgång till internet.

Paradoxalt nog har jag nog aldrig druckit så mycket te som under de senaste månaderna. Jasminpärlor och maojian på morgonen och som törstsläckare. Arbetar-påste från lipton på sommarjobbets samtliga raster. Något lyxigare te till kvällen eller nyplockat ört-te när jag haft tillgång till det. Jag har även tagit upp vanan att dricka te till maten. Te och mat passar otroligt bra ihop, precis som Petter Bjerke skriver i sin bok. Det handlar bara om att matcha rätt te till rätt mat med avseende på smak och doft, men även balans mellan värmande och kylande effekter. Dock föredrar jag personligen att inte använda gong-fu cha metoden som ger koncentrerat te till mat då det kan interferera med matsmältningen. Dessutom är gong-fu cha något som man bör lägga lite tid och omtanke på, inte bara skölja ner maten med. Så då föredrar jag istället att brygga på konventionellt sätt som på dim sum restauranger eller i glas. Ett trevligt te till maten kan verkligen balansera måltiden på ett fantastiskt sätt!

Jag var även förbi In the Mood for Tea som nyligen öppnat efter en månads sommaruppehåll. Det är alltid lika trevligt att gå förbi butiken. Servicen och bemötandet är som vanligt utmärkt och sortimentet tillfredställande. Det blev inget storköp eftersom jag är så pass mobil vandrar med en kopp och en liten gaiwan. Dock fick ett hekto mi lan xiang från i år följa med i väskan.

Det känns betryggande att te följer med mig i livet, trots livets vändningar och krumsprång. Och förhoppningsvis får bloggen följa med ett tag till, särskilt då det är så roligt att få vara med och ge mitt bidrag till Sveriges lilla, men mycket dedikerade te-scen.

Laocong shuixian

Det har varit en både stressig och händelserik vårtermin. Uppsats, resor, flytt, ekonomiska bestyr med mera gör tillräckligt för att snurra till livet. Det finns då få saker som kan hjälpa mig att slappna av lika bra som att dricka gongfu-cha en stund. Ikväll bjuder jag mig själv på ett utsökt och intressant laocong shuixian, dvs ett shuixian skördat från tebuskar som är äldre än vanligt.


Generellt sett så ger äldre träd mer djup och qi i jämförelse med yngre. På ett mer personligt plan tycker jag att laocong(utt. lao-chong) teer har en särskild integritet, precis som en äldre människa som genomlevt mycket i livet. Laocong oolong produceras i regel i väldigt små kvantiteter vilken bidrar till dess ovanlighet och högre pris. Det laocong shuixian jag skriver om nu är från ITMFT. Minns inte årgången men har för mig att det var från 2007-2008. Många mer rostade oolong som dem från Wuyishanregionen kräver ofta flera månaders vila för att elden i dem ska mildras något.

Konsistensen är lätt krämig, ren och med fräscha rostade toner som avslutas med en lätt syrlighet och torrhet. Teet ekar länge efter sväljning. Teets qi är lugnande. Ett stilrent och mycket tillfredställande klippte. En annan fin kvalité är att det är mycket hållbart och kan pressas till att tåla många infusioner utan försämrad smak. Det är särskilt bra med klippteer eftersom man bör fylla bryggkärlet till minst 40-50% torrt te.



Att det är ett laocong te bidrar säkert till hållbarheten men även att jag använder en bra zishakanna till det. Jag kan verkligen rekomendera små (max 110 mL) zishakannor till wuyiteer. Leran verkar runda av teet något och de värmehållande egenskaperna lyckas dra ut så mycket arom som möjligt även i senare infusionerna. Ett stort plus med att använda kannor är också att man kan hälla hett vatten på dem och på så sätt effektivt öka bryggbarheten. Detta te serveras enligt undertecknad bäst i små gongfu koppar för att få rätt känsla.



Jag kommer definitivt att försöka köpa mer laocong shuixian, antingen från ITMFT eller någon annan försäljare. Ett te passande för en lång och härlig gongfu-cha session. Något som sitter perfekt när både kroppen och sinnet behöver en time-out.

Shen Nung hade rätt

När jag vaknade i morse kände jag mig förgiftad. Bokstavligen. Troligtvis något jag ätit kvällen innan som borde slängts och istället förgiftat min kropp under natten. Då kom jag att tänka på legenden om hur te först började användas i Kina. Shen Nung, då expert på växter och dess medicinska egenskaper, hade blivit förgiftad av en växt som han ätit. Han använde te som botemedel vilket botade honom från förgiftningen. Detta ska enligt legenden även fungerat på 70 andra växter. Så jag tänkte att det vore värt ett försök. Efter 2-3 timmar och flera koppar storbladigt kvalitetste var jag i princip helt återställd. Även någon av John Wisemans överlevnadshandböcker rekomenderar te som huskur vid förgiftning. Jag tycker att vi alla ägnar Shen Nung en tanke nästa gång vi brygger och dricker te!

Datorn är officiellt död

Kära tevänner!

Igår dog min dator definitivt och kasserades i grovsoprummets elektronikdel. Ett tips om ni köper dator: håll er borta från HP, iallafall deras notebooks!. Om ni redan har en...hehe..lycka till. Jag måste erkänna att jag känner en viss befrielse från de digitala krafterna, nu får man så mycket tid över till att dricka te, läsa, fundera över livet, träna. Men dock grämer jag mig över att tebloggandet blir lidande. Det är oklart när jag kommer få tillgång till en ny dator som jag kan använda mer privat(sitter just nu på högskolan). Men bloggen inte nedlagd!

Må era färdigheter få tebladen att avslöja sina hemligheter!

/ Antonio för Temystik

Oh my lord...

Kom över detta när jag som vanligt surfade runt bland de mer kända tesidorna:

Semi-wild Wu Dong Dancong

Dancong-fantast som man är låter detta sannerligen otroligt spännande. Men jag är rädd att det är för dyrt för en enkel student. Om någon beställer denna så skriv gärna en recension!

Da hong pao 2008 IMFT

Klippteer och fenixoolong är mina absoluta passioner inom te och jag söker ständigt efter nya spännande sorter att njuta av och öva gongfu-cha med.



Jag gillade deras rou gui och detta nya da hong pao från samma plantage gör en inte besviken.
Smaken har inslag av honung, blommor och malt med mycket lång och ihållande smak som övergår i typisk sandelartad klippte karaktär. Mycket aromatisk och doftrik. Värmande, påtaglig qi. Jag känner mig lugn och sinnet blir mycket avslappnat. Len, nästan mjölkig konsisten. Detta kan man även känna hos plantagets andra klippteer som rou gui, qi lan och shui xian.



Jag gjorde rent min zisha-tekanna, började om på ny kula och istället tillägnar jag den klippteer hädanefter. Jag dricker sällan grönt puerh, delvis på grund av dålig tillgång, delvis på grund av det upptrissade priset. Då tyckte jag att det var bättre att ha den till klippteer istället som jag faktiskt dricker flera gånger i veckan. Det känns passande och geniunt att använda zisha med klippteer då denna sedvänja har lång tradition i de regioner där gongfu-cha har sitt ursprung. Det nästan vattnas i munnen när jag tänker på alla de utsökta wuyitearomer som långsamt ackumuleras i kannans inre.



Jag fyller som brukligt cirka hälften av tekannan med te, sköljer en gång och tar bort eventuellt skum därefter relativt snabb dragtid. Ett fint te för särskilda stunder. När jag känner mig mer vardaglig tar jag istället fram rou gui som är lite enklare och billigare men som absolut levererar en stabil klippte-upplevelse.