Jag har ett experiment på gång som ni som läser denna blogg gärna får bidra till. Jag tänker utforska sätt att brygga högklassiga teer, som normalt bryggs gong-fu style, i större volymer mer likt västerländsk stil. Till detta ändamål planerar jag att köpa antingen en större glaskanna eller en medelstor kyusu.
Varför detta undrar ni kanske? Jag är som ni kanske vet en inbiten gong-fu bryggare. Det är sannolikt den mest sofistikerade och känsliga tebryggningstekniken. Dessvärre kräver denna bryggstil tillgång till ett flertal instrument, som en bra vattenkokare, tillbringare, tebricka eller annat restvattenkärl samt teporslin. Detta är inget problem när man dricker te hemma hos en tefrände som har dessa ting. Detta är långt ifrån fallet i alla lägen då jag törstar efter te. Vilket är ganska ofta. Te är min kompanjon, mitt elexir och drink-of-choice i livet. Jag har ganska länge känt att min te-törst och lust eller möjlighet att duka upp gong-fu setet inte alltid samspelar. Missförstå mig inte, att brygga gong-fu style är ett av mitt livs stora nöjen. Men det finns hos mig även en önskan om att i all enkelhet kunna dricka te med enbart en vacker kopp och en vacker kanna. Föreställ er gärna något taoistiskt när ni läser detta. Dessutom är detta mycket fördelaktigt när man dricker te till mat. När jag åt på lao wai senast drack jag om min bordsvän te på detta vis. Och det gör vi även alltid när vi äter på det pålitliga budget-stället asia city.
För att på något sätt bevisa att jag inte är helt ute och cyklar så kan jag referera till tebryggning under Ming-dynastin. Det var under denna dynasti som det skedde en smärre revolution i tedrickandet. Det var sannolikt då som te började bryggas som det lös-te vi känner till idag, med fokus på grönt te som var den dominerande genren då. Typiskt för ming dynastins tebryggning var bruket av relativt stora kannor, gärna i yixing eller celadonporslin om vi talar om högt uppsatta tedrickare. Detta passar särskilt bra till gröna teer som ofta gillar gott om utrymme. Oolong kom troligtvis till någon gång på 1400-1500 talet och svart te (hong cha) något därefter. När chaozhou-stilen, som var förlagan till den moderna gong-fu metoden, kom till ändrades parametrarna något. Om detta var av kulturella skäl eller för att matcha det nya oolongteet kan jag inte svara på. Kanske var det både och.
Hursomhelst tror jag att detta projekt borde lyckas, iallafall i teorin. Grönt, jasmin, svart och medelgradigt mi lan xiang dancong har jag personligen lyckats brygga framgångsrikt i en större kanna med längre bryggtid och mindre blad. Det blir sällan identiskt till gong-fu bryggning, som ofta blir mer koncentrerad. Dock tycker jag helt klart att teets inneboende ande och karaktär har kommit fram. Det finns även exempel på när det inte alls blivit lyckat och det bara blivit svagt, ointressant te. Det kan säkert vara så att vissa teer absolut inte passar för annan bryggning än gong-fu. Dock tror jag att de flesta borde kunna bryggas i större volymer om parametrarna anpassas tillräckligt. Om enklare, billiga teer går bra att brygga på detta vis, varför skulle man då nödvändigtvis misslyckas med högklassiga teer?
Till en början tänkte jag fokusera på bryggning med kannor av medelstor volym, dvs något i stil med en vanlig kyusu på cirka 300-400 mL. En konventionell västerländsk kanna är något för stor och kräver för stor mängd te, då jag planerar att använda relativt dyra teer. Tanken är sedan att jag ska kunna fylla på min kopp allt eftersom jag dricker teet. Något av poängen är alltså att slippa fylla på kannan så ofta, vilket är osmidigt när man dricker te till mat eller inte har nära tillgång till en vattenkokare. För vissa purister kan denna idé låta tokig. Men om det är något te kan göra särskilt väl så är det att inspirera. Inspirera till att prova nya vägar, att studera, experimentera, leka och lära sig.
Slutligen, ge gärna era åsikter om denna idé. Dela gärna med er av era erfarenheter. Och tipsa gärna om var man kan införskaffa inte alltför dyra, men ändå kvalitétsmässiga kyusu kannor. Tekoppen tipsade nyligen om den nya butiken Ki-Ki, de kanske har något att erbjuda?
Ska bli spännande att se hur detta kommer att arta sig!
ps. ursäkta smygreklamen, men vill tipsa om att In the Mood for Tea har fått in ett flertal nya teer som är värda att kolla in. Deras nya Qi lan är fantastiskt men kan även tipsa om red scholar da hong pao, deras nya yulan xiang, höstskörden av tie guanyin och för er som känner er rika, deras nya prisvinnande Rou Gui, dyrt men sannerligen utsökt. Köpte själv 20 g som jag sitter girigt på! ds.
5 kommentarer:
En utmärkt tankegång och intressanta experimentideér. Jag har själv haft just detta "problem" ibland. Jag vill ju gärna ge mina medmänniskor lite smak av teerna jag gillar, men i bästa fall har de en stor klassisk engelsk tekanna hemma. Plötsligt känner jag mig helt handikappad på hur jag skall lyckas tillaga ett gott Mi Lan i en sådan kanna.. i en liten gaiwan kan jag använda min fingertoppskänsla och själv bestämma ganska exakt hur jag vill varje kopp skall smaka, men nu?
Som du säger är risken att misslyckas stor, för lite te, för mycke tid, för lite tid osv. Jag har lyckats få TGY att smaka ganska bra med lite försök till beräkning och tur. Men har inte vågat mig på ett dancong eller klippte. Dessvärre har jag inga bra ideer att komma med än att man får försöka och öva. Hoppas du postar dina erfarenheter, de vill jag gärna ta del av.
Angående Qi lan kan jag bara hålla med, det är verkligen ett underbart te de fått in, särskilt förtjust blev jag i den sena citrussmaken som bara dök upp där från ingenstans, mycket mums.
Jag brygger ofta i stor kanna och brukar testa även det innan jag recenserar ett te. Min erfarenhet är att det ofta går utmärkt, även med högklassiga teer, men att deras högklassighet inte kommer fram på samma sätt utan dränks i en allmänt angenäm smak; vilket gör det synd att västerländskt brygga riktigt teer, slöseri liksom. Däremot är det bra att alltid ha några teer hemma som passar bra till att bryggas i en större kanna, t.ex. billigare oolong, billigare japanska, indiska svarta o.s.v. Min kanna jag använder är 500 ml och köpt på Åhléns, en serie med japanskt porslin. Kiki har kanske något, har faktiskt inte varit inom där; men de är nog värda ett besök! Kyusu är öht en otroligt bra sorts kannor så kör på det och lycka till med experimenterandet :)
Jag måste hålla med Tekoppen att en kyusu är en härlig kanna som kan användas till allt. En sådan är nog en bra början.
Underbart att du refererar till Ming-dynastin för uppbackning, men inte nödvändigt då ditt ord väger tungt i sig. Jag förstår vart du är på väg, Gong Fu är ett av livets nöjen, men ofta vill man lägga fokus och energi på njutningsdelen. Jag brygger mycket te i en 2dl glaskanna och är mycket nöjd med det. Då kan jag bygga europeiskt och en kombo av europeiskt och kinesiskt. Har också en 4dl Kyusu, men använder den ofta bara upp till 3dl där jag tycker det blir riktigt bra. Känner däremot att det inte blir fullt i min smak när man börja brygga upp mot 4, 5dl (med ett undantag som jag tänker skriva om framöver). Tycker att alla slags oolong blir tråkigt när man går ifrån Gong Fu, samma gäller Pu'er som nästan är beroende av det. Svarta blir bra, gröna kinesiska likaså, speciellt de gröna knoppteerna, Maofeng-stil och Pouchong. Får testa vidare och återkomma.
Nu är det dags för oss att ta ett nytt asia city besök:)
Tycker dina takar om att det ska vara eklare låter underbara.
Du får skriva om teerna köpta i London snarast, är nyfiken på vad mina inköp får för betyg av dig!
Skicka en kommentar