lördag 9 augusti 2008

Hemma igen

Nu är jag tillbaka på fastlandet igen. Vilket även betyder att Temystik åter är online. Gotland är mycket fint på sommaren, men dricksvattnet är ingen höjdare, i alla fall inte när det kommer till tebryggning. Det innehåller nämligen alldeles för mycket kalk så att bryggden blir grumlig osv. Detta har dock varit till viss fördel. Jag har nämligen genom detta lärt mig vad jag tror är en viktig läxa i tekunskap. Att vattenkvalitén är avgörande för en lyckad bryggning. Dessutom att det inte är enbart de mest mystiska rariteterna som är värda att dricka, utan även de enklare vardagsteerna fyller en mycket viktig plats i mitt tedrickande liv.

På Gotland, med sitt halvdana dricksvatten, lönade det sig inte alls att brygga de dyrare teerna jag hade med mig. Tie luohan blev t.ex. inte särskilt imponerande. Däremot lärde jag mig att på kinesiskt, icke-gongfu manér, dricka enklare teer direkt ur gaiwan. Gaoshan xiangcha och jasmine pearls gjorde sig verkligen väl på detta sätt i mening nästan bättre än genom gong-fu metoden. Däremot så tar man väldigt lite te i gaiwan i jämförelse med när man gong-fu brygger, eftersom bladen ligger kvar hela tiden. Sedan späder man bottensatsen hela tiden. Mycket enkelt, men väldigt lyckat faktiskt, i synnerhet om vattnet inte är det bästa. När man är på resande fot kan dessutom mer komplicerade bryggmetoder innebära onödig stress, särskilt när vattenkokaren står i köket och inte på tebordet som hemma. Alltså: Vart te har sin plats, oavsett status. Dock är undermåliga teer, alltid undermåliga. Men jag som tidigare nästan ansett mig för fin för t.ex. jasmine pearls verkligen fått upp ögonen för det som kallas vardagste och att dessa kan vara ett smartare val både ekonomiskt och smakmässigt, när man har många bollar i luften samtidigt som man dricker te eller när förutsättningarna inte är optimala.



Besökte även In the Mood for Tea idag som öppnat igen efter sommaruppehållet. Jag hade tänkt köpa mer jasmine pearls, men det var tyvärr slut. Men väl där bjöds jag istället på fem nya provteer (generöst!) som Jonas tagit med från sin Kinaresa. Dessa finns alltså inte till salu än. Ett da hong pao, ett fenghuang dancong mi lan, yu lan och ett song zhong, samt ett cirka ettårigt maocha puerh i lös form. Detta nya da hong pao är mer lätt och eteriskt än In the Mood for Tea’s första som i sig är väldigt gott. Den påtagliga, blommiga doften steg ur den tefyllda koppen och dröjde sig kvar långt efter att den tömts. Rent, lätt, fylligt och mycket aromatiskt. Fenghuang dancong mi lan och song zhong var även de fina och klart bättre än de föregående kvalitéerna, dock tyckte jag att skillnaden var störst hos mi lan xiang. Dancong
yulan var klart mindre aromatiskt än den föregående kvalitén, men dock prisvärt och mycket tillfredställande som vardagste. Den spännande maochan var trots sin unga ålder lent, trevligt och komplext. Ungt puerh kan ofta vara kärvt, bittert och i värsta fall ge magkatarr, men dock inte detta som jag uppfattade kom från ”wild arbor” eller ”semi-wild arbor”. En arom åt halm och läder eventuellt, klar och fin bryggd, samt en trevlig torr avslutning. Måste dock prova detta te fler gånger för att kunna gå in mer på detaljer. Tydligen skulle det även ligga i en bra prisklass, vilket aldrig är fel. Spännande, men inköp får vänta ett tag tills eventuella leveranser kommer. Men den som väntar på nåt gott…

Istället blev det två nya glaskoppar bär upp teet mycket bra, samt ett hekto keemun litchi som jag provat tidigare, helt i linje med min nya filosofi att uppskatta vardagsteer mer.

En spännande termin väntar!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej igen och välkommen hem. Det är kul att läsa din blogg igen:). Jag tänkte bara fråga dig om maochan, jag smakade på den jag med men tyckte att smaken lutade mer åt det haviga hållet. Vad anser du om det? du har förmodligen bättre smaklökar än mig men ändå?

Antonio Dahlin sa...

mivic:
Tackar! Det är mycket möjligt att det lutade åt det haviga hållet och då vi har alla olika smakreferenser är det svårt att specificera exakt hur ett te smakar. Många finare teer har dessutom en helt egen karaktär som endast ytligt kan beskrivas med liknelser. Och personligen måste jag nog prova maochan mer än en gång i lugn och ro för att bilda mig en mer exakt uppfattning om smak. Dock tyckte jag inte just då att det drog åt vare sig fisk eller hav, utan snarare "ljusare" organiska toner, som skinn/läder och halm, dock rik och komplex. Ingen påtaglig fiskkänsla fick jag iallafall.