Tegods: Ju mindre desto bättre

I gongfu-teets värld är mycket tvärsemot det konventionella tänkandet, iallafall här i väst. Detta speglas särskilt i skillnaderna mellan fjärran österns gongfu-tegods och den av den brittiska traditionen inspirerade, västliga (svenska) teseden. Standardtekannan i Sverige är av stora mått, cirka 1,5 L och det är inte vanligt att vissa koppar rymmer upp till 3-4 deciliter. Och det är väl bra, ju mer och större desto bättre, eller? Icke, menar undertecknad. När det gäller gongfu-bryggning, dvs att med färdighet få ut det bästa av teet, är det det omvända som gäller. I konventionell bryggning slänger man ner några matskedar i en stor kanna. Med gongfu-bryggning så är det istället 25%-50% blad av bryggkärlets volym och snabba dragningar. På så sätt får man mest av det bästa och minst av det sämsta; se detta inlägg för grundmetoden. Till den blygsamma volymen, är det små koppar som är bäst passade.

Men vänta, vad är det för bra med att få mindre te? För det första är smaken oftast mer koncentrerad när man brygger gongfu (utan att vara för stark givetvis). För det andra, kan man ofta brygga om bättre teer 3-9 ggr utan försämrad smak och det finns vissa man kan komma upp i 20 bryggningar. Så det blir en hel del te iallafall. Ytterligare en sak att nämna. De i min mening absolut bästa teerna går endast att bryggas enligt gongfu metoden, både eftersom de är känsliga för dragtid, temperatur med mera, men även eftersom deras hektopris ligger mellan 170 och 500 kr (välagrad puerh kan gå bra mycket högre). Man slänger inte gärna ner ett halvt hekto fin Da hong pao i en stor kanna.

Längst till höger är en tekanna av konventionella mått i terracotta. En fin kanna onekligen, men alldeles för stor för de flesta situationer. Jag skulle gärna använda den som kanna till tevatten dock, om jag kom på nåt sätt att hålla vattnet i 85-95 grader. Till vänster om den, en tetsubin, lite mindre och anpassad för t.ex. sencha till 2-4 personer. Längst till vänster, en yixingkanna av lagom gongfu-mått, men för mig får kannorna gärna vara mindre ändå, iallafall om man dricker ensam. Kontrasten mellan den och den konventionella kannan är rätt slående. Framför kannorna är två gaiwaner, en avsedd för 2-4 personer gongfu-style och en till 1-2 personer.




Gissa vilken jag använder mest? Den minsta gaiwanen på cirka 90 ml. Egentligen skulle jag gärna ha en ännu mindre, kanske 50 ml, men det är inte allt för lätt att hitta utanför kina/taiwan. Min smak för orkideer är som min smak för tegods :)



Längst till höger på bilden under är en konventionell tekopp, faktiskt inte särskilt överdimensionerade med tanke på vilka baljor som finns på marknaden. I mitten en lagom stor gongfu tekopp, fin form och utsökt len och tunn, vilket verkligen förhöjer upplevelsen. Längst till vänster är en kopp av litet mått, men det finns mindre. Det är inte min kopp, utan en av min flickväns fyra småkoppar. Dessa är utmärkta när man bjuder på te eller när man inte har något emot att teet svalnar lite fortare när man dricker själv. Dessa småkoppar är de som ger bäst doftupplevelse i min mening, då man nästan doppar näsan i den, som en blomma. De är dessutom något oerhört eleganta i deras lilla storlek. Vore verkligen kul med en gaiwan eller kanna i motsvarande storlek!



Vad är det för vits med att ha så små koppar? Det finns flera anledningar till att ha små koppar när man gör gongfu-te. För det första blir det fjuttigt att skvätta i 60 ml te i en enorm mugg, dessutom blir det kallt direkt. Men framförallt, kan koppar, särskilt om de är lena och tunnväggade, förbättra teupplevelsen, göra den mer delikat och eterisk. Små koppar tenderar också att föra näsan närmare bryggden, vilket gör att aromen (doften) kan kännas mycket bättre.

Meningen med detta inlägg är inte att tala illa om konventionellt tegods. Inte heller menar jag att den konventionella metoden är fel. Så länge det känns meningsfullt så är det ju inte fel. MEN, gongfu-bryggning är en väldigt underskattad metod i Sverige och väst, vilket är synd, då man går miste om pengar, smak, djup och trevliga stunder. Gongfu-aspekten gör att man kan interagera med teet och tevattnet och lära sig mer om båda. Vidare kan man träna smak och luktsinne, förbättra sitt sinne för kvalité, känna olika teers "terroir" (som med vin) osv. En av mina största tenjutningar är att se på bladen, både före bryggning och efter, då båda stadier säger mer än man kan tro. Så alla ni tevänner, gör er själva en tjänst och införskaffa en gaiwan. När man väl börjar brygga gongfu-stil, är man fast för livet!

Gongfu vs konventionellt: