Egentligen hade jag tänkt vänta lite med att gå till min lokala tebutik tills att den nya Kinaleveransen kommit, men det blev iallafall hela två besök denna vecka. Första gången var det någon som skulle köpa present till någon annan och inte helt oväntat fick jag uppgiften att agera inköpare hos teaffären. Efter det var det ett sambesök med min mor som skulle köpa på sig lite te inför avresan till utlandet. Hon fick det hon ville ha, men jag tycker nog att det var synd å hennes vägnar att jasmine pearls inte kommit in än.
Jag som hade tänkt hålla mig från att köpa något greps av köplust då min flickvän köpte ett jasmine silver needle. Då fick det bli förra årets skörd av Meishan jinxuan extra rostad, som jag även fick till lite "extrapris". Har tidigare provat meishan jinxuan standard rostning när det var relativt nyskördat, vilket var både gott och bra pris på. Nog för att många taiwanesiska oolong är gräddiga, men med jinxuankultivaren talar vi påtaglig gräddighet som utan att överdriva kan sägas vara en av teets huvudkaraktärer. Det har även inslag av parfymerade blommor och rik sötma.
Den extrarostade kvalitén valde jag, då jag drog slutsatsen att det på grund av den extra rostningen borde ha förlorat minst på att köpas ur säsong. Taiwanesiska oolong, med vissa undantag som Bai hao (Oriental beauty), liknar grönt te på så sätt att fräschören bär upp mycket av teet. Taiwanesiska oolong som Li shan och Ali shan är oerhört milda, krispiga och subtila, då de är väldigt lättrostade och lättoxiderade. Det medför även att deras hållbarhet är mycket kort och förvaringskänsliga. Men för att komma tillbaka till titel-teet...
Försäljare: In the Mood for Tea
Bryggkärl: 90 mL gaiwan
Mängd te: Lätt täckt botten på gaiwan.
Vattentemperatur: ca 95 grader
Jag använder volymmässigt ganska lite te när jag brygger taiwanesiska rullade oolong, då de sväller väldigt mycket under bryggning. Ofta rymmer en "kula" ofta 2-3 blad och en knopp. Detta kan jämföras med flertalet Guangdong- och Wuyioolong, som är ett blad vart för sig. Sedan kan taiwanesiska gröna oolong vara lite svårsmälta ibland och ge lite sur mage, vilket är ytterligare en anledning för mig som syrakänslig att dosera mer sparsamt.
Klar och fyllig gul färg.
Smak och arom:
Denna kvalité lutar till skillnad från standardkvalitén mer mot gräddkola, knäck och toffe men har behållt mycket av den påtagliga blommaromen. Rostningen ger teet inslag av råsocker, med mindre örtig smak än den lättrostade.
Meishan jinxuan extra rostad 2007 håller att bryggas cirka 6 gånger. Den femte tyckte jag var den sista optimala bryggningen och från och med den sjätte bleknar det rätt rejält i mina ögon.
Teet består av relativt intakta blad, 65-70% kanske? De känns tunnare än t.ex. Ali shan 2007, men det kan bero på både skillnader i odlingssätt och produktion
Jag tycker att teet är ett helt ok taiwanoolong för priset som är 100 kr hektot (Taiwanoolong är ofta dyrare än de från fastlandet). Det är lättbryggt och väldigt aromatiskt. Dock lutar det väldigt mycket åt konfekthållet vilket ger en mer ungdomlig, insmickrande känsla, snarare än elegans. Det saknar för mig åtråvärd torr avslutning, vilket tydligen är karaktäristiskt för jinxuankultivaren. En torr avslutning ramar, enligt mig, in ett bra te och är viktig för teets balans. Undrar vilka kulturella skilnader mellan Taiwan och det kinesiska fastlandet som gör att dessa två regioners tepreferenser skiljer sig så markant. Förvisso har Anxioolong mycket gemensamt med den taiwanesiska traditionen. Dessutom är det lite sådär för min mage, dock ingen magsyraattack som jag tidigare fått av jade oolong och lågrostat tie guan yin. Med Meishan jinxuan jag upplever dock inte något direkt obehag, kanske på grund av kvalitén och rostningen, men troligen även bryggtekniken.
5 kommentarer:
Hur lättbryggt/svårbryggt upplevde du teet? När jag drack Meishan jinxuan med vanlig rostning första gången slänga jag en handfull bladbollar i kanna, hällde över vatten och glömde bort att ta tid. Tror det kan ha gått 10 minuter ungefär. Det var en riktigt underbar bryggning, men svår att upprepa visade det sig - jag lyckades aldrig mer brygga teet med så lysande resultat. Det blev okej men jag kunde inte uppskatta det eftersom jag visste vilka himmelska smaker som hela tiden undslapp mig.
Trevlig recension, Antonio! Jag har själv inte testat Meishan Jinxuan. Jag tror faktiskt inte att jag över huvud taget har druckit något oolong som jag tyckte förjänade beteckningen "gräddig" eller "mjölkig", men förmodligen har jag inte druckit rätt sorts oolong.
tekoppen:
Jag uppfattade det som ganska lättbryggt. Jag upplever att teets karaktär är sådan att den inte drabbas så mycket av bryggningsmissar. Det är sött och blommigt, utan någon anmärkningsvärd yun, dvs eftersmak, eller komplexitet. Ganska enkelt så att säga. Andra teer som är mer subtila och komplexa, kräver mer av bryggaren för att uppnå balans. Däremot kan magen eventuellt drabbas av att göra det för starkt och jag anser att detta te hellre bör göras för svagt än för starkt. Och ibland kan man verkligen lyckas. Och hurvida man lyckas beror ju på vad man föredrar för smak karaktärsmässigt. Egentligen så blir det aldrig exakt lika två gånger hur man än gör :)
tebloggaren:
Tack! Många tillskriver taiwanoolong olika grader av gräddighet, även jag själv som ser det delvis som en konsekvens av deras höghöjdstradition. I fallet meishan jinxuan så är gräddigheten enligt mig påtaglig, medan hos ali shan (2007) är det mer en slags liknelse för att beskriva eftersmaken, kroppen. Dock smakar det ju inte grädde eller mjölk direkt. Men jämför man ali shan och ett bra dancong yulan som är lika på många sätt kan man känna skillnad delvis på den gräddiga undertonen hos taiwanoolonget.
Jag får väl helt enkelt försöka igen, om ett tag när jag blivit skickligare med gaiwan :) Den där första bryggningen var väldigt komplex, helt enkelt full av smak och arom, som inte gick att slå fast men förde tankarna till smör och "tyngre" blomdoft som lilja. Dessutom väldigt mjuk. Det enda teet jag druckit som har kommit i närheten av den smaken var Dong Ding som nog var lika gott när jag fick till det riktigt rätt.
Appropå gräddigt/mjölkigt så har ju In the Mood for Tea den sorts oolong som sägs smaka just mjölk. Milk Fragrance Oolong brukar den kallas. q
Nu blev jag riktigt sugen, ska gå och sätta på vattenkokaren, trots den sena timmen...
Skicka en kommentar