Dessa teer odlas alltså främst i Guandongprovinsen, de bästa på fenixberget, Fenghuangshan och berget Wudongshan.
De är oxiderade till ungefär 30-40% och rostningen kan variera mellan sorterna. Karaktäristiskt för dancongoolong är djup fruktighet och en lång, nästan pikant avslutning. Det ideala är att dessa teer skördas från mindre teträd, istället för små buskar. Ju större och äldre teplantan är, desto större rotsystem har det och därför större förmåga att ta upp och lagra näring. Detta har väldigt stor inverkan på teet, framförallt arom,fyllighet, chi och hållbarhet under bryggning. Entusiaster är därför villiga att betala rätt stora summor för att få tillgång till teer från gamla och/eller vilda buskar, särskilt i puerh sammanhang.
Det dancong som är vanligast att komma i kontakt med är mi lan xiang, eller orkidedoft, av icke oldtree-typ. En lite ovanligare, men dock bland entusiaster känd, sort är feng huang dancong yu lan xiang, eller magnoliadoft. Det är inte lika rostat som mi lan xiang, vilket ger den en helt annan karaktär, dock med dancong oolongernas huvuddrag.
Under mitt senaste besök till In the Mood for Tea, köpte jag ett hekto dancong yu lan xiang, efter att direkt blivit förälskad i både teets utseende, smak och produktionssätt. Enligt butiksinnehavaren själv, vars uppgifter om teet jag litar på, är att just denna kvalité är odlad helt utan bekämpningsmedel och konstgödsel! Jag tar miljömedvetenhet på ganska stort allvar, så därför var ju detta ett stort plus i min bok. Nu är det visserligen så att teer i de högre prisklasserna i regel odlas mer skonsamt främst av kvalitetsskäl, men det är inte så vanligt med 100% ekologiska teer (certifierade och icke-certifierade) som håller högre kvalité. Något som vi som konsumenter kan ändra på, om vi börjar efterfråga bättre produktionssätt.
På bilden nedan visas teet i torr form, som uppvisar en hög grad av hantverk och kvalite. Bladen är ovanligt stora, intakta och oskadade.
Färgen på bryggden är ljusgrön, som gradvis skiftar till gyllengul. Aromen är rik och påminner om lilja, hägg och magnolia. Smak och konstistens är oerhört rik och klar, som det lenaste källvatten, med tydliga inslag av lilja och magnolia, med en lång klar dancong-avslutning som blir starkare under senare bryggningar. Anmärkningsvärt är att det inte är det minsta surt. Detta te har vad jag personligen skulle kalla för bra "chi", något som bara kan upplevas. För mig innebär detta att det känns stabilt och genuint. Det finns vissa likheter mellan detta och det taiwanesiska oolonget alishan vinterskörd 2007, som också betonar klarhet och lilja. Dock skiljer de sig väsentligt i att alishan besitter den typiska gaoshan-krämigheten och en viss avslutande syrlighet, medan dancong yu lan xiang inte alls är syrligt och har istället en typisk pikant dancong avslutning.
Detta te besitter kort sagt allt jag efterfrågar hos ett te; miljövänligt produktionssätt, aromatiskt,djup och nobel karaktär samt utomordentlig kvalité. Detta är ett romantiskt te som inspirerar. Sannerligen temystik!
2 kommentarer:
Låter intressant. Hamnar på inköpslistan!
Och du påstår dig inte vara expert? :)
Jag har sällan läst en recension som så väl lyckas förena det romantiska med den krassa verkligheten. Men det förvånar mig inte att teet inspirerade till detta!
Jag har aldrig smakat Dancong men att ha läst det här inlägget snabbar nog på min debut med åtskilliga månader. Tack för lärorik introduktion, men om jag inte redan hade vetat att dancong-teer görs för att smaka som en viss blomma hade jag nog blivit smått förvirrad.
Skicka en kommentar