Puerh: en snabbintroduktion

Ett första inlägg om puerh och det blir inte lätt att hålla sig kort. För det går att skriva böcker i ämnet. Men jag ska försöka så gott det går. Och som vanligt bör nämnas att jag inte är någon expert på vare sig puerh eller te i övrigt, så vissa felaktigheter kan förekomma.

Puerh, med ursprung i Yunnan, är lagrade teer som ofta, men inte alltid pressas till olika former. Detta har historiskt sett varit mycket praktiskt vid långa transporter och puerh är inte en färskvara som grönt te. Tvärtom, det blir bättre med tiden. Vid bryggning bryts tekakan försiktigt upp till passande storlek.

Traditionell "grön" puerh kallas för sheng. Puerh görs i regel av en blandning av olika sorters teblad från olika typer av bredbladiga tebuskar från Yunnan. Många entusiaster efterfrågar dock ofta puerh med te från ett enda berg, t.ex. Yiwu och från vilda träd eller ”vilda” plantager.

Sheng:



Efter plockning, genomgår bladen sha qing, dvs upphettning för att deaktivera de nedbrytande enzymerna i teet. Sedan torkas teet, traditionellt i solen. I detta stadium benämns teet som maocha. Kvalitén på maochablandningen i puerhteet har väldigt stor betydelse för lagringspotentialen.

Sedan läggs maocha:n i formar, ges en snabb ångpuff och pressas till en form. Traditionellt med stenpress, vilket är bäst enligt vissa, men nu är det vanligare med maskinella pressar. Teets lagringspotential påverkas mycket beroende på hur hårt det är pressat, då det avgör hur mycket luft teet utsätts för. Hårdare tekakor tenderar även att vara svårare att bryta upp utan att skada tebladen.

Det är i detta stadium teet får sin neifei, som är en lapp som beskriver produkten. Den vanligaste formen, som samlare verkar föredra är bing (bingcha), som är i form av en diskus med en hålighet i mitten på ena sidan. Till sist slås tekakan in i märkt puerhpapper för lagring.

När man talar om sheng så finns det olika lagringscenarion. Lagringen påverkas mycket av luftfuktigheten, då teet lagras/bryts ned snabbare i hög luftfuktighet. Vissa tillverkare av sheng höjer luftfuktigheten väldigt mycket eller sprayar vatten på teet i en fuktig miljö för att snabba på lagringsprocessen. Det finns ett hantverk i denna tradition och det finns bra ”fuktlagrade” puerh, men det är inte ovanligt att metoden ger mögel och andra ohälsosamma bieffekter på teet och dess smak. Av denna anledning finns det vissa entusiaster som inte befattar sig med denna typ av puerh. Denna metod kan även användas för att förfalska vällagrad puerh.

Sheng uppfattas inte som tillräckligt lagrat av många förrän efter 10 år, och vällagrad först efter 20 år. Detta varierar givetvis på maochakvalitén, förvaringsmetod, bryggmetod samt tycke och smak. Vissa gillar ung puerh, medan andra finner det allför beskt, skarpt och svårsmält. Det är av denna anledning, som torrförvarad sheng, med som gjorts av högklassig maocha och lagrats i ett decennium eller mer kan säljas för höga summor, högre än i någon annan tegenre.

I modern tid har man utvecklat en metod som försöker "syntetisera" den lagringsprocess som sker under flera decennier, vilket har lett till vad man kallar svart puerh eller shu. Shu görs genom att teet läggs i högar likt en kompost som vänds då och då. Detta ger en len, rik konsistens och starkt jordig smak.

Shu:



Shu lagras främst för att göra sig av med oönskade aromer som uppstår under tillverkningen och behöver däför inte ligga lika länge. Vilket kan vara ett par år upp till 15 år.

Smaken på puerh kan variera mycket beroende på om det är sheng eller shu, torrlagrat eller fuktlagrat, ålder, maochakvalité med mera. Ung sheng är ofta bitter, skarp med gröna och ibland blommiga noter. Äldre sheng blir i regel rundare, sötare, lenare i smak med inslag av trä, torkad frukt, tobak och blommor. Dessutom blir det snällare mot magen. Shu är som tidigare nämnt rik i konsistensen med ganska starka inslag av jord och vällagrad shu brukar vara något fräschare än ung shu.

Puerh kan bryggas fler gånger än något annat te, inte sällan 15-20 ggr. Man tenderar även att slänga bryggning 1 till 3.

Intresset för puerh är just nu oerhört stort i Kina och Taiwan med hos entusiaster i väst. Detta innebär att det ligger stora ekonomiska intressen bakom detta te och priserna på både maocha och färdig puerh stiger hela tiden. Men detta har också lett till en hel förfalskningsindustri av puerh, särskilt kring märkningen av omslagen och den beskrivande lappen neifei. I vissa fall har man även gjort puerh bestående av högklassig maocha på utsidan och lågklassig på insidan. Tebladens grad av vildhet eller åldern på tebuskarna är också föremål för misformation. Det är alltså ganska enkelt att bli lurad eller att råka ut för riktiga bottennapp. Teentusiaster har i sin tur försökt motverka denna effekt genom att bli pålästa om puerh och alltid sträva efter att känna till produktionsår, fabriksnamn och region, maocha:ns ursprung (vilket berg etc) och andra detaljer före köp. Det finns numera olika typer av autenticitetsmärkningar och serienummer att använda sig av, men det har jag ingen kunskap om. Tillgången till internet har också inneburit att puerhsamlare kan diskutera med varandra på forum, utbyta ”samples”, skriva recensioner, ge råd och varningar, rekommendera återförsäljare et cetera. Puerh är en mycket snårig men också mycket spännande värld.