Fallet skedde i samband med köpet av min nya zisha-kanna. Jag funderade länge och väl på vad jag ska skulle dedikera den till. Dancong? Wuyi? Sheng puerh? I ett försök att besvara denna svåra fråga, har jag experimenterat i flera timmar under två dagar med gaiwan och denna kanna. Då jag ska försöka nöja mig med denna kanna för ett tag fram över, ställs frågan, vilket te tjänar mest på zisha? Zisha, i detta fall troligtvis hong ni lera, tenderar att betona fyllighet och känsla framför flykthet och arom. Det finns en anledning till att man sällan brygger subtilt grönt te i zisha.
Ett alternativ var ju att reservera min enda topp-kanna till dyra oolong. Dock tror jag att oolong skiljer sig från puerh på så vis att mycket mer möda läggs på att bearbeta teet till sin färdiga form. Oolong är känt som det svåraste teet att tillverka. Puerhkvalite, så vitt jag vet, handlar till viss del om hantverksskicklighet, MEN verkar betona ännu mer än oolong, ålder på träd, terroir, kompressionsmetod, nivå av vildhet, region. I synnerhet även lagringsförhållanden och kompressionstyp. Med puerh håller man trots allt inte på med subtila oxideringsdetaljer eller komplicerade rostningsprocesser. Förenklat kan man säga att sheng puerh är ett primitivt grönt te ihoppressat till en kaka. Alltså ganska oslipat i jämförelse med säg ett lyxigt dancong oolong.
Så, när man endast har en tekanna för "seasoning", känns det logiska i mitt fall att använda gaiwan till de konstnärligt, finstämda oolongerna och zisha till shengpu. De behöver trots allt ingen hjälp på vägen. Och gaiwan är verkligen ett estetiskt och mångsidigt bryggkärl. Medan sheng puerh verkligen kan tjäna på en fast zisha-hand, för att verkligen ta fram dess bästa egenskaper som konsistens, skärpa, qi, hui gan. Har just nu två sheng som jag gillar, men nu väntar en (förhoppningsvis) spännade framtid av mer seriöst shengdrickande tillsammans med min nya kanna.
Några noteringar angående mitt kannval: Fördelarna är flera, då zisha och puerh verkligen går bra ihop och jag har redan märkt flera förbättringar. Detta trots att kannan är helt "unseasoned". Nackdelarna med mitt val är väl att det kanske är något oortodoxt. Traditionellt så föredrar många en något högre form för puerh. Den vida öppningen på denna ska tydligen passa extra bra till vridna teer som yancha och dancong. Dessutom har kannan ett platt filter och inte ett boll-filter. Detta ska tydligen vara en nackdel när man brygger puerh. Men i detta fall väljer jag min intuition framför konventionell åsikt. Så jag är kanske en rebell trots allt!
Sitter och njuter av ett troligtvis wet-stored sheng från 2000. Prisvärt och trevlig. Teet ackompanjeras av härliga toner från ensemblen Huun-Huur-Tu, från de centralasiatiska vidderna där man också gillar puerh. Fast med salt och yaksmör förstås.
2 kommentarer:
Jag vet vad du menar. Te har en del fallgropar - matcha, puerh. Teer som man kan bli helt insnöad på och som har en ruinerande egenskap. Puerh är ju dessutom så komplicerat, en helt egen subkultur, med mycket att lära sig och många saker som kan vara fel med teet. Svårt att kunna lita på försäljarna när det finns så mycket att tjäna. Ändå småler jag lite åt ditt bett från puerhflugan. Snart sitter du där och kan allt och har en pumidor! Eller så lyckas du hålla dig på en mellannivå och njuta av puerh men inte bli insnöad. Vi får se...
Jag känner igen mig i hur jag trillade dit på darjeeling (vilket är något jag måste skriva om någon gång).
Jag har själv bestämt mig för att hålla ett nyktert och neutralt förhållande till puehr. Vi kan ses ibland och ha trevligt ihop, men mer blir det inte!
Jag fann faktiskt det här inlägget inspirerande och stärkande för denna avhållsamhet. Genom att läsa om din fördjupning känner jag att jag själv kan fokusera på mina egna favoriter.
Det ska bli mycket intressant att följa ditt bruk av den nya kannan. Jag har avstått ett inköp av en yixing just för att inte jag inte har ett självklart användningsområde, och känner igen tankarna kring detta.
Skicka en kommentar