Feng huang dancong song zhong

Har haft vissa problem med internetuppkopplingen de senaste dagarna, så eventuella bloggplaner har fått vänta tills idag. Har inte kommit över nåt nytt på länge, men det finns några sorter som jag tidigare köpt som förtjänar lite uppmärksamhet. Ett av dessa är ett fenixoolong, närmare bestämt fenghuang dancong song zhong, från In the Mood for Tea.



I likhet med det förra dancong-teet jag tidigare skrivit om kommer även detta te från fenixbergen i Guangdong och behandlas följaktligen i den traditionen. Som vanligt med feng huang dancong-teer så odlas dessa på buskar som ser ut som små träd. Det oxideras till cirka 40% (rätta mig om jag har fel) och sedan rostas det relativt mycket så att teet antar en rödbrun färg. Namnet antyder koppling till Song-dynastin, troligen att teet kommer från tebusksorter som tagits fram under denna period. Det finns säkert song zhong buskar som har varit i livet sedan song dynastin, men te från dessa buskar torde vara både mycket kostsamt och ovanligt.

Själva teet finner jag vara ganska likt ett dancong som heter mi lan xiang, eller honungsorkidé doft. Dock är song zhong mer aromatiskt, men även med mer ”bite” som är så typiskt för många dancong. Trots att denna grupp teer har sitt namn från fenixbergen, så upplever jag att det finns något av en eldig fenix i dessa teer, i synnerhet song zhong. Man måste alltså närma sig teet med extra närvaro och timing. Det vill säga, 95 gradigt vatten, mycket snabba dragningar, 40% blad och höga hällningar. Drar det för länge så klöser det ifrån med en påtaglig skarphet. Jag har upplevt nästan rusartade symptom när jag druckit flera koppar för starkt och överbryggt dancong. Vad exakt det beror på vet jag dock inte.

Trots att jag fotat teet i denna kopp, tycker jag att en högst hälften så stor kopp matchar bättre.


Men hur som helst föredrar jag att brygga det korrekt, där dess fruktiga, söta karaktär kommer fram. Väl bryggt, är har teet tydliga inslag av frukt och honung, och man kan skönja persika, men inte så tydligt som många verkar tycka. Jag upplever även vissa inslag av ceder hos song zhong. Ceder/träarom är nästan alltid ett plus i min bok. Smaken är fyllig och tydligt söt, som av frukt med en rund rostad känsla som följs av den karaktäristiska dancong-kicken samt en avslutande torrhet.

Då det är mycket aromatiskt bryggs det bäst i gaiwan eller äggskalstunna gong-fu kannor på chaozhou manér. Jag tycker att ganska små koppar passar bäst till detta te, då det är ganska koncentrerat. Dessa små koppar tycker jag kunna leverera starkast luktupplevelser. Detta dancong song zhong håller i cirka 5 bryggningar, sen smakar det mest som sött vatten. Liknande fenomen med avtagande arom efter 5-6:e bryggningen förekommer hos många oolong, som t.ex. dancong yu lan xiang, men till skillnad från song zhong, upplever jag yu lan xiang ha en mycket mer påtaglig ”qi” vilket gör att det fortsätter att vara intressant upp till 11-12 bryggningar.

Detta tror jag delvis kan härledas till bladkvalitén. Hos det dancong yu lan xiang jag provat är bladen större, tjockare med mycket mer betonade vener vilket tyder på en livskraftig, djuprotad tebuske. Rostning bidrar visserligen till att göra bladen skörare i uppblött tillstånd, men hos dancong song zhong är bladen jämförelsevis mindre, skörare och tunnare, utan speciellt tjocka vener.

Har för mig att denna bild föreställer några bryggda song zhong-blad:


Detta dancong song zhong är ett trevligt te, då det är mycket aromatiskt och fruktigt vilket jag personligen uppskattar, men är dessvärre ganska känsligt för bryggningsmissar. Jag inbillar mig till och med att vädret kan påverka utfallet på bryggningen. Det besitter också en viss ”kick” som passar väl när man är på humör för det.