Tie luohan wuyi yancha

Jag har funderat fram och tillbaka kring huruvida jag ska skriva om detta oolong nu, eller om jag ska vänta till vintern som kanske är en mer passande årstid. Men detta te är så mångsidigt och jag har svårt att hålla mig.

Tie luohan är ett si da ming cong precis som da hong pao som jag tidigare skrivit om. Detta te var ett av de första oolong jag kom i kontakt med och banade väg för ett intresse för högklassiga kinesiska teer. Fler sorter provades och jag fick ett tycke för da hong pao, vilket gjorde att järnarhaten glömdes bort något.



Jag bestämde mig dock för att komplettera Wuyi-kvartetten i tehyllan och köpte mig ett halvt hekto som var det enda som plånboken tillät för tillfället. Väl hemma med en kopp i handen insåg jag att jag underskattat detta te och att jag i framtiden ska sträva mot att alltid ha det i lager. Senast idag kompletterade jag med ytterligare ett hekto, då det förra halvhektot gått åt och affären har stängt hela juli. Man måste ju ha till sommaren också! Sådan är entusiastens förbannelse; det ekonomiska blir ibland sidosatt, på gott och ont.

Nu till själva teet. Tie luohan är ett högoxiderat, högrostat oolong vilket ger det en rik och fyllig karaktär. Detta tie luohan är från In the Mood for Tea, produktionsår okänt, skörderegion Wuyi, Fujian. Mina bryggparametrar för detta te är 90 ml gaiwan, 50% blad, 95 gradigt eller uppkokt vatten och kort dragningstid som brukligt, dock något längre än dancong. Senare bryggningar, runt 5-6, får gärna dra 20+ sek längre. Tie luohan är ett mycket lättbryggt te som är svårt att brygga över.

Teet har en påtaglig, omisskänlig chokladarom med inslag av sandelträ. Smaken är tydligt söt och klar, med en trevlig lätt avslutande torrhet. Detta te smeker magen, vilket säkert kan härledas till det väl utförda rostningen. Jag tror även att tie luohan är mer rostat än da hong pao, vilket syns på de bryggda bladen som är klart mindre gröna.



Detta parti uppfattar jag som rostat med god hand. Rostningen bidrar mycket till teets mjuka och stabila karaktär och ger det lång hållbarhet i förvaring. Det är dock inte ovanligt att stöta på högrostade wuyiteer som är närmast brända och, som bloggaren Teamasters en gång uttryckt det, "bär en smak av ciggarettfimp". Överrostade teer kan ge en känsla av obehag eller till och med illamående. Men visst, det finns säkert de som uppskattar den typen av rostning.

Detta parti består av hyfsat intakta blad, vilket alltid är trevligt och särskilt beundransvärt hos teer som fått utstå mycket rostning och oxidering.



Tie luohan är ett av mina absoluta favoritteer, men får tyvärr ofta stå i skuggan av mer kända yancha som da hong pao, shui xian och rou gui. Vilket enligt mig är oförtjänt. Särskilt då jag upplever det besitta nästintill medicinska egenskaper då det aldrig ger oönskade bieffekter och kan kurera alla möjliga hälsoproblem, särskilt vid överätning och kallhet. Hållbarheten under bryggning är väl det enda jag kan klaga på, då det håller att bryggas cirka 4 gånger med full stryka. Sedan falnar det något. Dock kan man fortsätta att brygga det upp till 10-11 ggr. Färgen håller i sig, men smaken utvecklas istället till en trevligt söt, något tunnare bryggd.



Tie luohan besitter nästan mystiska och romantiska egenskaper i min mening. Det är inte insmickrande, med lättköpta ljusa blommnoter. Jag finner det mycket svårt att beskriva den känsla som teet ger mig, men den kan säkert likställas med den känsla av stabilitet, genuinitet och nobilitet som fin gammal puerh inger. En av de absolut bästa representanterna för Wuyitraditionen.