Nattankar om dagens temarknad och puerh

Har som vanligt en ledig kväll surfat omkring på en hel del kända tebloggar och teförsäljarsidor angående ett visst ämne: Puerh. Av någon anledning finns det otroligt mycket lektyr i detta ämne. Egentligen är det lite konstigt. Så vitt jag vet är oolong ett tekniskt sett mer komplext te; gult te är historiskt känt som ett mycket arbetskrävande tributte, varför denna rush kring puerh?? Mycket kommer ner till en enda sak: Pengar.

Puerh, som historiskt sett inte åtnjutit särskilt stor vördnad, är i dagsläget den hetaste tegenren i tevärlden. Drastiskt ökad köpkraft i sydostasien, men även ökat intresse för kinesiskt te i väst har gjort att puerhpriser har stigt snabbt, konkurrensen om kvalitativ maocha har skjutit i höjden samt att det bokstavligen sprutar ut "subpar" puerh på marknaden.

Då puerh kan vara, och ofta är, en kostsam historia är det därför av största vikt att konsumenten är välinformerad för att inte bli snuvad på sina pengar. Vilket är mycket lättare sagt än gjort. Undertecknad, tenovis av den lägsta rangen, känner mig ofta mycket frustrerad inför denna lockande, spännande värld. Jag vill i likhet med många andra i min situation, börja samla, dricka och studera puerh men upplever att det är som att ge sig in i den tätaste av djungler. Student som man är har man dessutom bra mycket mindre ekonomiska resurser än de flesta. Så är bra puerh helt utom räckhåll för mig? Jag tror inte det. Jag skulle sannerligen kunna köpa high-end puerh om jag ville. Men det vore kanske inte så förnuftigt, särskilt då jag är oerfaren puerhdrickare. Man måste ju äta också.

Jag är villig att betala bra för högkvalitativa teer, men det blir svårt att tävla mot köpstarkare personer på samma marknad. Affärsmännen som köper high-end puerh köper näsdukar som är kostar mer än vad jag har i csn. Det vore spännande att ge sig in i puerhvärlden, men jag tar det med ro.

Å andra sidan har det enorma intresset för puerh, kanske gjort att intresset för andra genrer minskat något (rätta mig gärna om jag har fel). High-end oolong som oldbush dancong och fina klippoolonger från wuyi, går inte alls lika högt som motsvarande kvalité sheng puerh. High-end taiwan oolong ligger dock lite på gränsen, då dessa kan vara rätt dyra. Vilket är tur för mig då jag är ett stort fan av dessa två oolongkategorier. Som det ser ut nu är det alltså dessa som kommer att bli min melodi i framtiden, samtidigt som jag smyger runt lite i puerhträsket.

På tal om det kommer det snart ett inlägg om Tie luohan, ett wuyioolong som smakmässigt är en nära mystisk upplevelse. Kanske borde spara inlägget till en svalare årstid, då det är grönt och gult som gäller nu, men jag har svårt att hålla mig. Tack för ikväll och godmorgon.