Steamed green

Detta skall vara årets skörd, men huruvida det är skördat före eller efter qingming anges inte, inte heller dess odlingsregion. Namnet likaså är tämligen generiskt. Med detta sagt måste jag säga att detta är ett av de bättre gröna teer jag druckit. Det är som namnet anger ångat, istället för pannrostat vilket ger det en havsartad karaktär med inslag av umami och utan starkare nötarom.

Japan är mer känt för sina ångade teer än Kina. Dock har denna metod sitt ursprung i Kina, i likhet med chanoyu cermonin som har sitt ursprung i Song-dynastins teberedningsmetod. Varför japanerna nästan endast ångar sina gröna teer och kineserna nästan endast pannrostar sina vet jag inte. Kanske är det så att de ångade teernas umami-karaktär passar den Japanska gommen, som traditionellt intar mycket mat från havet och tamari sojasås. Jag har provat några olika senchateer i olika prisklass, men tycker att steamed green har ett visst övertag då det är renare, mjukare och mycket mindre smuligt. Detta lu cha är mer subtilt och elegant än gaoshan xiangcha som jag tidigare skrivit om.

Aromen är örtig, nästan blommig och smaken klar, med ett lätt inslag av umami och hav. Betoningen ligger på ”lätt” då det inte är lika starkt havsmakande som viss sencha som nästan smakar fisk, vilket min flickvän benämnt som ”fishy tea”. Bladen är större än hos många tidiga gröna teer som ibland består av endast knoppar eller små blad. Dessa blad är istället nästan lika stora som standard oolongblad.



De är dessutom ovanligt intakta och fjuntäckta, vilket gör att man bör hälla ganska varsamt för att inte det ska bli grumligt. Att hälla varsamt är förövrigt bra vid bryggning av alla späda teer, då man undviker skarphet som kan ta över de mer subtila aromerna.



Mina bryggparametrar är 85-90 gradigt vatten, 40% blad av gaiwanvolym då teet är luftigt samt snabba dragningar. Det kan bryggas cirka 3 gånger. Färgen på bryggden är ljus, med vissa turkosa inslag och faller ljuset rätt är det vackert att se bladfjunen glittra lätt i vattnet. Steamed green är trots sitt något generiska namn, ett av de bättre gröna teer jag druckit. Jag uppfattar det dessutom som betydligt mildare mot magen.